Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böner på ett för henne främmande sprik, hvarvid hon
så mycket mer genomträngdes af fasa, som hön, såsom
renlärig lutheran, ansåg dem för munkläfdom och
hädelser mot Gud. När de dofva klockslagen från tornuret
i tre kronor skallade genom slöttet, étod hon upp,
fattade bägaren, i hvilken drycken var blandad af
apotekaren, och framträdde till sängen. Den gaftile
konungen låg med händerna sammanknäppta öfver det
tungt rosslande bröstet, då den unga flickan, skön som
en engel, men blek af sin ångest, liksöm hade de hulda
dragen vatit bildade af den hvitaste marmor, hastigt
stod framför hans åsyn. Hans förut irrande öga
iiäf-tade sig nu ångestfullt vid henne, hans bleka
anletsdrag spändes sällsamt, och han rörde krampaktigt de
blånande läpparne, utan att han dock framförde ett
begripligt ljud.
“Täckes eders majestät nu dricka?** frågade hon
darrande. *
“Det är fåfängt!“ pustade han. “Jag kan ej
längre undgå det. O, Erik — broder! Det är din
hämdengel, som ser på mig. — Var barmhertig! —
Ack, jag var det ju icke emot dig! — Måste jag också
dricka din bittra dödsdryck? —O Gud, förskona mig!
— Jag har ännu så mycket att ångra — att
godt-göra! — Jag är gammal — men för tidigt kallar du
mig för min domare! — Dröj ännu! Eljest är jag
för evigt förtappad!"
“Min konung! Jag är ju eders majestäts trogna
undersåte och tjenarinna!“ sade hon, i det hon bestört
trädde tillbaka, och såg åt dörren, om icke någon
men-niska skulle komma.
Men det tycktes, som om en fasansfull dödsyra
redan omtöcknade den gamle brodermördarens själ och
om gaf honom med bilder och föreställningar, för hvilka
han8 samvete skälfde. “O, min broders hamnarinna!“
fortfor han; “du dödsbleka engel! Dina ögon
genom-borra mitt hjerta! O, misskunda dig öfver mig! Blås på
min panna, det brinner inom den! —- Ha! Det brinner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
