Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utanpå! — Kain smärket glöder. — Har icke Herren
förbannat mig? Ve! Ve!“
Den rädlösa flickan ställde bort bägaren, vred
händerna i fingestfall förtviflau, och utbrast i häftig gr&t.
“O, min Gud! Hvad skall jag göra?“ suckade hon.
“Nej, nej, sätt icke bort den, min broders
deds-bägare!“ ropade konungen. “Jag vet väl min dom!
Jag m&ste tömma den kalken; den är dock icke så
bitter, som hans!“
“Nådigö herre konung!" sade hon, och räckte
konungen åter drycken, “detta är ju icke en dödsdryck
utan en dryck till lifs, som vi hoppas och bedje till Gud!“
“Till lifs!“ upprepade konungen; “nej, nu är domen
fallen; min stund är för handen och jag måste dö!“
Härvid emottog han drycken, som hon med skälfvande
hand satte för hans läppar.
“Hu! Det är kallt!“ fortfor han derefter: “hvarför
darrar du också, domarinna? Ryser du för min dom?
— Ve mig! Hvad skall den blifva?“ Dervid
upp-häfde han åter en jemmerklagan, så förfärlig och hemsk,
att uttrycket af hans plågor isande gick den stackars
ähörarinnan genom märg och ben.
Slutligen blef denna ångest alltför stark, och hon
beslöt, d& äfven mäster Simon icke hördes af, att
hastigt underrätta drottningen om konungens tillstånd.
Så snart dtm tanken blifvit rätt klar för henne,
skyndade hon till drottningens danssal, med en hastighet,
som om furier följt henne i spåren. Ehuru hon föll
afdånad vid dörren, anade Liljensparre hennes ärende;
och så snart han hunnit anbefalla drottningen sansning
och lugn, flög han till konungens rum.
Men då han inträdde i kammaren, hade redan
den verkliga dödsengelen kallat konung Johan III:s
skuldbelastade ande inför den evige domaren. Med
brustna ögon, och i en, som det tycktes, våldsamt spänd
atallning låg den aflidne på sin ensliga dödsbädd, och
Liljensparre betraktade med stum vördnad och fasa
det rum, der detta ögonblick en vedergällningens dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
