Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det törs vi inte," svarade Torkil Skeppare,
‘.‘sådana strupar som våra, äro icke passande för
hertigens rara drycker! Vi dricka hellre vårt borgerliga
öl, än sådana grannlåter, som vankas deroppe."
“Ah! ni kan komma upp och smaka en gång!“
ropade hofherrarne.
Borgarna krusade och gjorde svårigheter allt hvad
de kunde. De sade, att de måste gå bort, men de
blefvo likväl qvar och visade jemt och rätt så mycken
motsträfvighet, att de tvänne hofmännerna förmådde
skuffa fram dem alla fyra till slottsporten. Just som
de med tillgjord motvilja inkördes genom den stora
dörren framkom den dystra mannen i kåpan, och såg
dem noga i ansigtet, under det han sjelf ännu djupare
hade nedtryckt sin egen hatt.
“God afton, god vän!“ ropade Peder Trulson och
slog honom på axeln med sin väldiga näfve, medan
han böjde sig något för att se under hatten.
Men den främmande drog sig hastigt tillbaka.
Ett skarpt ögonkast träffade den dristige hofmannen
som en blixt, och han begaf sig skyndsamt med de
inbjudna borgarna och sin kamrat uppfor trapporna
till gästabudssalen.
Gestalten fortsatte emellertid sin vandring. Då
och då smög sig en borgare förbi, men esomoftast
grepos de förbigående af hofherrarne och nödgades in
till högtiden. När någon nalkades mannen i kåpan,
drog denne sig alltid undan, och lyssnade endast på
afstånd på samtalen.
Slutligen hördes på sjön jemna årtag, som förde
en slup intill bryggan. Man kunde i skymningen
endast urskilja att några personer landstego, hvilka
voro djupt insvepta i kåpor och mantlar, och hvilkas
ausigten derjemte skyldes af vida hattar.
Den dystra gestalten i kåpan, som hittills ensam
vankat orakring vid slottet, nalkades de nyss
ankommande likarne med försigtighet. Han betraktade dem
på afstånd, men höll sig alltid så, att han icke skulle
förlora dem ur sigte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
