Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu tårade ögon riktades p& furstinnan, som nu i sin
väns armar gaf luft St sin känsla i en häftig gråt.
Öfver Annas gestalt göt sig uttrycket af det
innerligaste deltagande, och den blick, eom ur hennes öga,
ehuru af grefven obemärkt, hvilade på honom, var
himmelsk, på en gång tröstande och sörjande, liksom
engelns, som räckte den bittra kalken ur molnet åt
den heligaste.
Slutligen framträdde grefven närmare till den
sköna gruppen. “Furstinna!" sade han. “Om min
känsla förirrat sig och måste förkrossas mot den hårda
nödvändighetens lag, så skall dock ert deltagande trösta
mig. Men är då ert stånd värdt offret af en ömhet,
som intet hjerta kan helga er så innerligt som mitt!
0 min ungdoms höga väninna! Skall en främmande
furste, som du aldrig sett och som evigt förblir dig
främmande, ersätta dig en kärlek, som du försakar för
honom! O Anna! Kan ditt hjerta–"
Furstinnan uppreste sig häftigt Hennes blickar
fastades åter, fulla af det djupaste uttryck, på honom.
Hon fattade hans hand, men släppte den genast. "Gustaf,
Gustaf! Gustaf!" förmådde hon endgst utropa, men
1 hennes ton darrade den djupaste ångest, hennes
innersta tycktes alldeles förkrossadt.
Men han ville åter omfamna h&nne. "Anna!"
utbrast han. "För mig är du mest helig och dyrbar,
då jag kallar dig min älskade, då jag trycker dig till
mitt bröst. Då är du mer, än om du bure alla
verl-dens kronor på ditt hufvud!
“Gustaf!" sade hon, och ryckte häftigt bort de
furstliga prydnaderna, som hennes tärna fastat bland
hennes hår, och kastade dem utåt golfvet. “Gustaf!
Jag föraktar allt, som i men mskors ögon sätter mig
högre an du är. — Kunde du tro att en usel fåfanga
kan besegra vår kärlek? — Gustaf! du tror det ioke!
Du kan icke tvifla på min ömhet! Huru gerna ville
jag icke försaka hela verlden för dig oeh för vår kärlek!
— Men Gustaf — Gustaf! —“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
