Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mössan i sin hand, stod den unge polacken framför de
båda damerna. Ett fint leende spelade kring hans
läppar och ögon, ehuru på hans kinder icke syntes
det ringaste spår af rodnad.
“Hvad i Guds namn har händt, Adam?“ frågade
prinsessan ifrigt. “Du är ju blek som döden!“
Hon betraktade honom skarpt, derpå ryckte hon
hastigt pelsen från hans skuldra, då det befanns, att
han bar sin venstra arm i band.
aDet är obetydligt!“ inföll polacken med föraktlig
ton. “Det är bara ett litet märke, som hans nordiska
nåde af Södermanland behagat sätta på mig. Men jag
hoppas han icke skall känna igen mig desto mer för
det, ty jag fick det i mörkret i går aftons, utan att
han kunde se om och huru det träffade. Jag vann en
ypperlig dolk på kuppen, oeh det skall blifva mitt fel,
om den icke kommer att söka sig hem till sin egare
igen, om den ock skulle sjelf göra sig ny slida.“
“Håll ditt unga polska blod i styr!“ inföll
prinsessan strängt. “Du vet icke hvad det vill säga, att
leka med den bistre Sörmlänningen. Den som sticker
sitt hufvud i idet, får bereda sig på en välkomst af
björnramar.14
“Jag har i mitt unga blod tillräcklig köld, för
att våga göra hvad jag en gång beslutit!4* svarade
Possmoschi sturskt.
Prinsessan tog häpen ett steg tillbaka, och fastade
en förtörnad blick på sekreteraren. “Du är en dåre,
Adam!“ sade hon. “Om jag visste, att dina beslut
vore annat än tomma ord och klingande talesätt, skulle
jag* sannerligen — — — Men jag lägger det på ditt
samvete, så framt du vill behålla min nåd, att du
håller litet mera band på din tunga, så väl i min
närvaro som i an dras. “
“Nådiga fröken!“ utbrast polacken, i det han
djerft framträdde och fattade hennes hand och kysste
den. “Mitt blod är lika qvickt som min tunga, och
så länge båda äro yarma, hoppas jag att eders höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
