Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nåde lika litet binder någondera, eller förvandlar dem
till köld och död.“
Prinsessans kinder uppflammade högt af en djup
förtrytelse; hon ryckte häftigt sin hand ur hans, och
utbrast: “otacksamme och obetänksamme pojke!“#
“Pojke?“ fnyste polacken, och en vild eld
fram-gnistrade ur hans mörka ögon.
“Vänd genast tillbaka till skeppet,“ befalde
prinsessan med sträng ton, “och visa dig icke for mina
ögon, förrän jag kallar dig. Lär dig att lyda i tid,
förrän jag tvingar dig!“
“Jag hoppas att .eders nåde icke låter det komma
så långt,“ invände polacken och grep åter efter
hennes hand.
Då kunde den uppretade prinsessan icke längre
styra sig sjelf. I stället för den nåden att få kyssa
den vackra handen, erhöll han af den samma ett rätt
häftigt slag på kinden. Han tog några steg baklänges,
och blef stående liksom förstenad. Prinsessan, alldeles
utom sig, stampade med sin nätta fot i golfvet, och
upprepade ännu en gång sin befallning.
Med gnistrande ögon drog sig då polacken till
dörren, och med en hotande åtbörd var han försvunnen.
Prinsessan vände sig om emot Anna Reibnitz.
Hennes ansigte var ännu upphettadt af vrede, och
hennes bröst andades häftigt. Men vid åsynen af den
hulda flickans rena engla-anlete sansade hon sig
småningom, och slutligen kraftigt beherrskande sin
sinnesrörelse, gaf hon sin tärna en vink att fortsätta och
fullkomna den furstliga toiletten. Under detta arbete
återsamlade hon helt och hållet sitt vanliga, fria
väsende, så att, då hon uppstod från det behagfulla
värfvet, hade väl den erfarnaste menniskokännare icke
förmått i hennes muntra uppsyn och älskvärda
åtbörder upptäcka något spår af de motsatta lidelser,
som i går och i dag korsat hvarandra i hennes bröst.
“Min goda Anna! Gå nu till drottning Gunilla,“
sade prinsessan. “Det är tid att hon får veta att
jag är här, och att jag behöfver ett par af hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
