Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betsel. Hertigen såg sig också länge tigande omkring,
till dess hans ögon föllo på vakten, som med
skyll-rande bardisaner stod vid tornets ingång.
"Hvad har händt här?“ frågade han slutligen
med dof röst, i det han vinkade till sig officeren, som
förde befälet öfver vakten. “Hvad är detta för en
folkskockning ?“
“Folket vill se de fångne herrarne i tornet!“
svarade officeren. “De hafva hållit ett förfärligt
väsen utanför gallret till fönstergluggen; men så länge
de icke företagit sig något öfvervåld, har jag icke vågat
göra något emot dem. Emellertid är vakten i gevär!“
Hertigen teg en stund, liksom han öfveriagt något
for sig sjelf. Slutligen vände han sig till folket: “Mina
vänner!“ talade han. “Jag har låtit gripa de tvänne
herrarne, Gustaf Brahe och Erik Sparre i natt,
emedan jag fruktar, att de förehaft stämplingar emot
fäderneslandet, konungen och oss, som äro detta Svea
rikes arffurste, till forderf och skada. Men konungen
må sjelf dömma derom. Han lärer väl snart
landstiga och vi vilje då möta honom.“
‘*Gud förbarme sig öfver oss!“ utropade mannen
med förskinnet. “Hvart vill det taga vägen, om eders
nåde handlöst öfvergifver oss åt påfven och papisterna!“
“Mina vänner!“ svarade hertigen, “vi måste
lemna konung Sigismund kronan både för vår eds
skull och på det vi må vara inför hela ver Iden
urskuldade. Men jag och rådet vilje förelägga honom
några vissa vilkor angående rikets lag och
under-såtarnes rättigheter, och vilje vi ingalunda tillåta någon
kröning, innan dessa vilkor blifvit högtidligen besvurna.
Och derefter, mina vänner, vilje vi redligen hålla vid
det som blifvit besvuret, en for alla och alla för en,
så att våra samveten icke skola öfverlemnas åt påfven s
smorda och rakade kreatur.“
“Gud välsigne hans nåde, som vårdar sig om oss,
fattiga landsens innebyggare!“ ropade dalkarlen. “Ja,
vi vilje derföre också redeliga hålla med edors nåde.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
