Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klockringningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans bistra lynne någon gång var rådande, och då
snäste han dem, som togo sig en alltför förtrolig ton
och kränkte majestätets helgd. Men ehuru bister
kungen såg ut till en början, klarnade nu hans
uppsyn vid åsynen af bergsmännen. Han nedlät sig att
räcka dem handen, och de förstodo icke artighet och
hofseder bättre, än att de emottogo den räckta kungliga
handen och skakade den rätt dugtigt och hjertligt.
“God dag, god dag, dannemän!“ sade kungen,
“Vi vilje bygga en stad på eder mark. Vi hafva vår
son med oss, och vilje i morgon närmare beskåda
lägenheten. Hur mår din hustru, långe Jan?“
“Gud signe eders nåde!“ svarade bonden. “Om
eders nåde ville tillbringa natten i mitt ringa hus,
så får eders nåde sjelf se.“
“Godt, min kära Jan!“ återtog kungen. “Vår
son, eder unga hertig, skall också taga sitt herberge
hos dig. Hur mår din son, Nils? Har Stina blifvit
gift ännu, gamle Håkan?“
Bönderna besvarade med glädje hans frågor;
derefter hjelpte de den unge prinsen af hästen. Ett
kort besök gjordes i hammarsmedjorna, der den lille
prinsen hade sin förnöjelse af dånet och gnistorna.
Derefter begaf sig sällskapet upp till gårdarna. Kungen
och prinsen togo in hos Jan; sviten hos de andra
bönderna.
Om aftonen, sedan måltiden var slutad och
bondens öl starkt tillitadt, begåfvo sig både konungen
och hans son till sängs. De båda lågo tillsammans
i en stor säng, som flyttades midt på golfvet i Jans
stuga. I detta patriarkaliska hus tog Jan för afgjordt,
att han icke skulle behöfva rymma huset för sina
kungliga gäster. Han, med hustru, barn och husfolk,
förblefvo derföre äfvenledes inne öfver natten i sina
vanliga sängar. Konung Carl kände alltför väl sina
vermländingars seder, för att icke vara nöjd dermed.
Sedan alla gått till sängs, läste husbonden, den
redlige Jan, med hög röst aftonbönen, hvarvid hans
djupa basröst ackompagnerades af alla närvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
