Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kinder för ett ögonblick uppflammade. “Elimä? Hm!
Ligger Anjala långt liärifrån?“
“Det ligger just i grannskapet,“ sade prosten,
“och denna unga flicka, jungfru Helena Wrede . ..“
“Wrede ?“ afbröt främlingen med gnistrande ögon
och förfärlig stämma. “Ja, jag tyckte nog, jag kände
igen dragen på det huggormsslägtet! Sacre Dieu! Är
du Henrik Wredes dotter, du?“
Med vilda åtbörder reste sig under dessa ord
den hotande gestalten ifrån sitt säte, då hans svärd i
detsamma med rasslande dån föll i golfvet. Hastigt
böjde han sig ned och tog upp det, kastade slidan
ifrån sig och svängde den strålande klingan, som i
eldskenet från spiseln såg blodig ut.
“Svara!“ befallde främlingen och stampade i
golfvet. “Är du den förrädarens dotter?**
“Bed den främmande om ditt lif, barn!“ sade
presten sakta och skälfvande, i det han uppreste
flickan från sitt bröst och gaf henne en vink att
falla på knä.-
Hon lydde och sträckte, med en ångestfullt
bedjande blick, sina händer mot den förfärlige mannen,
medan presten *lade sin ena hand på hennes hufvud
och likaledes utsträckte den andra, på en gång
bönfallande och afvärjande emot honom. “Måtte den
allsmäktige Guden beveka edert hjerta, stränge herre!“
suckade den andlige.
“Tala eller förmår din tunga endast att hväsa?“
röt den förbittrade. “Säg, är du också hennes dotter ?“
Vid de sista orden skälfde dock äfven hans röst.
“O min Gud!“ utbrast flickan. “Jag är både
fader- och moderlös. Min broder är säkert också död!
Låt mig derföre också gerna få dö med, men, om det
ar möjligt, icke så grymt, — icke i en så förfärlig
stund . . .“
“Död? Död är hon?“ yttrade främlingen.
“Således döda båda!“
Han kastade svärdet ifrån sig och nedsjönk i
länstolen, samt betäckte det bleka ansigtet med
händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
