Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flickan vågade icke resa sig upp, utan
sammanknäppte endast sina händer och tycktes göra en ifrig
bön, i hvilken den gamle presten äfven instämde.
Den åldriga presthustrun hade stått orörlig, som
en bild af förstenad fasa, i den andra ändan af
rummet under hela det förfärliga uppträdet. Då hon såg
sin mans och det bleka dödsoffrets andakt, vaknade
också i hennes hjerta sansen, så att hon med
djup ångest likaledes sammanknäppte sina händer
och bad.
Den vilde främlingen såg upp. En tår hade
fuktat hans öga. Han faste sina blickar på flickans
gestalt, och det tycktes som djupa rörelser kämpade i
hans inre.. Hans ansigte uttryckte de skiftande
rörelserna med en ädel liflighet. Slutligen sade han med
darrande stämma: "Stå upp, unga flicka, och tacka
din Gud! Frukta icke mera!"
"Tacka också den främmande herrn!“ hviskade
presten.
Flickan reste sig upp, fattade med bäfvande
åtbörder hans hand och tryckte den till sina läppar.
Då höll han qvar hennes hand i sin, betraktade med
besynnerligt deltagande hennes ansigte, drog henne
sakta intill sig och satte slutligen den smärta varelsen
på sitt knä. "Är du moderlös också?" hviskade han
med ett uttryck af ömhet, som var oväntadt och så
. mycket mer rörande i hans mun. ’‘Arma barn, hvad
rår du för deras. ..Heter du Helena?“
Hon bejakade det.
"Helena!" fortfor han, “glöm detta ögonblick!
Jag var mig icke sjelf mäktig. Härefter vill jag
vara dig i din moders ställe. Du skall lära känna
mig, Helena! Ja, Helena! Jag vet efter hvem du
• heter så!"
** Det tycktes som han försänktes i dystra
grubblerier. Han betraktade oafvändt den unga flickan,
och hans uppsyn blef allt ljusare och mildare. Det
såg ut som han fattat ett beslut. "Var det din luta
som jag hörde spelas derinne, medan min betjent
förband mitt sår? Godt! Jag vill höra dig i morgon!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
