- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
57

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kinder. Det var en lätt rodnad, som sväfvade öfver
hans krigiska drag. Men ett ädelt med ve tandos
uttryck glänste i hans mörka ögon, och han fattade
med manligt majestät den unga flickans hand. Hans
blick dröjde gema på de bleka och dock
uttrycksfulla dragen af hennes sköna ansigte. Också hennes
väsende försmälte snart., vid hans anblick, i ett högre
förtroende, en innerligare känsla.

“Kom, Helena!“ sade öfversten och förde henne
in i rummet; “jag vill helsa dig från ditt hem. Jag
har varit på det ställe, der din moders hus stod. Det
skall snart uppstå ur askan. “

Helenas öga hvilade, oroligt frågande, på hans
ansigte.

Han afkastade sin kappa, spände sitt svärd ifrån
sidan och satte sig i den vanliga länstolen.
Kyrkoherden och hans fru tycktes försänkta i spänd väntan.
Men öfversten gaf icke mera akt på dem, utan
vinkade åt Helena att hon skulle hem ta sin luta.

Den unga flickan lydde, hemtade denna sina
toners älskade vagga och satte sig vid krigarens fotter.
Hon sjöng:

Skön Edla smög utur sin faders hns,

Medan fadren den hårde sof.

I djupa skogen der sken ett ljus,

Och i mörka natten tjöt vinden dos.

Till fattigmansstuga hon gick med bröd,

Som hon sjelf af sin måltid spart.

Men djupa skogen vardt morgon röd,

Och dager vardt det så snart, så snart.

Da mötte skön Edla sin vaknade far:

«Kom ej för min åsyn mer!»

Till djupa skogen sin sorg hon bar:

Det var så tyst uti skuggau der.

Tre dagar i ensliga stugan satt
Hungrig fattigman i iin nöd.

Mellin, Noveller. II. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free