Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då ut i skogen han smög så matt:
Skön Edla han fann vid en tnfva död.
Af mossa han gjorde- en enslig bädd,
Och skön £dla låg tyst i den.
1 djupa skogen, vid grafvens brädd,
Han dog af sorg för sin ende vän.
Öfversten lutade under sången sitt hufvud i
handen, och hans blick på såagarinnan tycktes utvisa,
att han trodde någon särskild mening ligga uti
densamma, ehuru han icke kunde finna den.
Efter en lång och tankfull tystnad, yttrade hau:
“Helena, mitt goda barn! kom och sätt dig på mitt
knä. Kom närmare intill mitt hjerta! Jag vill
berätta något för dig.“
Öfversten gaf en vink åt kyrkoherden och hans
fru, som måste aflägsna sig, ehuru de båda sällan med
bittrare bedragen väntan lemnat sitt eget rum.
“Helena!“ sade öfversten, “jag vill skänka dig
det skönaste af mina minnen, det enda som egt värde
för mitt hjerta. Du är ännu ung, flicka, men du
måste förstå det. Du måste gråta öfver min sorg,
efter jag sjelf icke mera kan gråta. Säg mig, Helena,
diktar du sjelf dina visor, eller har du lärt dem af
andra? Om du sjelf egt tankar och ord till dina
sånger, så gör också en sång af min berättelse. Kan
du beskrifva tvänne systrar, som uppväxte i sin
mäktige faders gård, sköna såsom tvänne rosor, en röd och
en hvit? Erån främmande land kom en yngling, med
sitt faders svärd vid sitt bälte, och han såg de båda
systrarna. Han kysste den röda, men den hvita
bleknade bort. Men falska voro de kyssar, som värmt
ynglingens läppar. Då han gick för att hemta en
lager ur striden till brudgumskrans, kom en sträng
riddare och bad om den hvitas kärlek. Men hennes
hjerta sökte en bättre tillflykt än en mans bröst; den
bleka gömdes så tyst ne<* i grafvens kalla brudsäng.
Då tog riddaren den rodas hand, och de lemnade
fädernehemmet och systerns graf. Men den främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
