Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helena Wrede. Ett romantiskt utkast från Gustaf II Adolphs tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag förlåter dig!“ återtog Helena med värdighet,
i det ett hastigt uttryck af förtrytelse sväfvade öfver
hennes fina läppar. “Bes snart, Gabriel, res lyckligt!“
Hon drog sig tillbaka, men stannade vid dörren
och såg ännu en gång på honom. Han stod orörlig
och stirrade efter henne.
“Gabriel !“ sade hon med en stämma, bruten af
rörelse: ‘ ‘farväl!“
Då framstörtade ban hastigt, och föll på knä
framför henne, fattade hennes händer och kysste dem
med vild häftighet. “Måste jag då bort?“ frågade
han, och några heta tårar störtade ur hans ögon.
“Farväl !*‘ hviskade hon knappt hörbart och ville
draga sina händer tillbaka.
Men han höll dem qvar och tryckte dem
våldsamt till sitt hjerta/ “O min mor! O Helena! Skola
vi då skiljas? Nej, nej! Jag blir qvar här, jag blir
homma! Jag kan ju icke lefva på något annat ställe
på jorden, än hemma! Ack, nu först vet jag hvad hem
är, nu har min far gett mig -ett hem, då jag vet
hvilken engel, som bor der. Låt mig vara qvar?“
“Du får det icke, Gabriel!“ sade hon; “för din
egen skull får du det icke.. Lef väl! Lef väl — för
evigt kanhända! Glöm aldrig att du — — —
förkrossar mitt hjerta, om jag icke får höra att du
återvunnit ditt lugn och din lycka!“
“O Gud!“ suckade han. “Jag är förlorad! Jag
uthärdar det icke. Hvad har jag brutit, att jag måste
jagas i landsflykt från min fadors hus, af min–
egen mor?“
“Finner du då icke sjelf, att du bör resa ?“
frågade hon med ångestfullt bemödande att bibehålla det
valde öfver sig sjelf och den öfverlägsenhet öfver honom,
som hon ifrån början sökt att antaga. “Känner du
då icke, att du skulle blifva olyckligare med hvarje
dag du vore hemma? Du är krigare, och krigaren bör
icke ega något annat hem än sitt läger, icke älska något
högre än sin ära. Gabriel, bli icke hemma! Jag ber
dig derom, jag, som dock så innerligt vill ditt väl.
Bes så snart du kan, Gabriel! Eller känner dn icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
