Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghöfdingen i Sandomir. Ett drag från konung Carl X Gustafs fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den öfverraskade polacken ville slita sig lös, men
den hand, som gripit hans arm, höll den med en styrka,
så att taget kändes djupt i de polska senorna. En
barbarisk svordom hväate öfver polackens läppar och
han skyndade att taga sabeln ur den venstra handen.
Hans rörelse förblef dock icke obemärkt» och innan
han verkställt afsigten, greps äfven hans venstra arm
med samma kraft som höll den högra.
“Kom hit, Måns!“ sade Cronlood, “och håll det
taget, som jag håller. Men släpper du, så lita på, att
du mister knogarna. Skynda dig!“
Hastigt stod soldaten bredvid sin befalhafvare och
grep, lyst af det matta lampskenet, det anvista taget.
Men Måns sparde ieke sina senor och den fångne
polacken kände sina armar domna, utan att han förmådde
befria sig ur det skrufatädlika tag, hvari han fastnat.
Cronlood vred sabeln ur hans hand.
Den misshandlade qvinnan hade emellertid rest
sig upp, och sedan hon kastat en enda blick på sin
räddare, sprang hon hastigt in igenom den bredvid
liggande porten, hvilken efter henne slogs i lås.
Cronlood besinnade sig ett par ögonblick och sade
derefter: “Nu kan du släppa honom, Måns; men gör
det försigtigt, så att han icke ger dig ett dolkstick
eller något annat märke, till tack för sin befrielse.“
“Herre!“ tilläde han på latin, “lär er hädanefter
att aldrig bruka vapen mot qvinnor. Ni är fri!“
Måns släppte polacken på det sättet, att han
skuffade honom ett långt stycke ifrån sig,* och med
ett tempo drog sin väija, för att sätta sig i
försvarstillstånd. Cronlood kastade sabeln till den bestörte
polackens fotter och gick med sin följeslagare, sedan
han häftat en närmare granskande blick på den lilla
kojan, hvilken han, att döma efter utseendet i det
skumma skenet, trodde tillhöra en judisk familj.
Polacken kastade sig, svärjande, på sin häst, och flög bort
åt ett annat håll.
Efter det lilla äfventyret inträdde den svenske
höfdingen till superintendenten och omtalade det för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
