Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borghöfdingen i Sandomir. Ett drag från konung Carl X Gustafs fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom. Den sluge gubben yttrade helt kallt, att det
måtte ha varit någon skuldsatt ädling, som på ett så
opassande sätt velat hämnas på någon af den rike
ockraren Levis husfolk. Ty i den uppgifna kojan
bodde en jude, hvilken, under det skydd hans folk
alltifrån kung Kasimirs tid åtnjutit i landet, samlat
en betydlig förmögenhet genom lån åt slösande
ädlingar. Den misshandlade q vinn an var kanhända hans
dotter, Judyta.
Pater Nagurczewskis ton var så likgiltig, att
Cronlood blef uppmärksam derpå, ty det låg
vanligtvis en utomordentlig liflighet i allt hvad gubben
yttrade. Den gamle vände derefter samtalet på andra
ämnen. Denna gång fann sig svensken likväl icke
lika road af lärda tvister. Han drack endast ett glas
ungerskt vin med superintendenten och tog derefter
afsked.
Då han kom i förstugan, der de begge soldaterna
väntade honom, berättade Måns, att just samma
polack, som blifvit afväpnad derute, en gång tittat in
genom porten.
“Låt ingenting märka på er,“ sade Cronlood,
“men håll er fardiga att draga värjan oeh göra ett
dugtigt utfall om det skulle behöfvas.“ Han talade
svenska med sina soldater, för att icke blifva förstådd
af superintendentens polska betjening.
Efter ett höfligt afsked af de närvarande, trädde
de trenne svenskarne ut i den af mörka skuggor
insvepta #vinterqväUen. På en vink af
befälhafvaren släcktes lyktan, emedan dess sken endast skulle
belyst de vandrande sjelfva, der de sökte sin väg
genom de krokiga gatorna upp till borgen. Här och
der lyste dem skenet ur ett fönster, men gatorna voro
tomma, och ingen gjorde något försök att hindra deras
vandring.
Cronlood började nästan att anse sina
misstankar orättvisa och sin fördubblade vaksamhet onödig,
då vid mönstringen följande morgon ingen enda af
dem, som varit permitterade till staden, hade något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
