- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
147

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den herm, aom styrde båten, svarade, sedan han
vexlat några ord med en af damerna, att de voro
engelsmän, som sökte skydd och försvar har på kusten,
emedan skeppet, hvarpå de färdats, blifvit angripet
af en sjöröfvare.

“Sjöröfvare föra icke danska flaggan," anmärkte
Edo något förtrytsamt. “I ären förmodligen från det
svenska skeppet, och då är det naturligt, att en dansk
örlogsman skulle anfalla det, sedan nu kriget blifvit
förklaradt."

"Är det krig emellan Sverige och Danmark?"
frågade främlingen bestört.

"Och det skulle man icke veta i England,"
invände gubben. “Men fast I ären engelsmän, kommen
I kanhända från något annat land med det svenska
skeppet?"

“Vi komma från Skottland," fick han till svar,
allt på holländska.

Siideroogsbåten lade under detta alldeles intill den
andra. En af damerna, som tycktes vara den äldsta,
ehuru ännu icke mer än midt emellan trettio och
fyrtio år, och tillika den förnämaste, vände mot den
gamle öbon ett par sköna, genomträngande ögon och
tilltalade honom på engelska. "Vi komma så godt som
skeppsbrutna, åtminstone räddade ur en lifsfara," sade
hon, "för att anropa er om hjelp. Neka oss icke ert
bistånd; det skall icke blifva er olönt."

Det låg i den bedjande blicken, i sjelfva rösten
något obeskrifligen rörande, som på den gamle icke
förfelade att göra sitt intryck. "Vi äro ärliga och
trogna friser," sade han. "Hos oss skall den
behöf-vande och främlingen icke förgäfves söka gästfrihet och
hjelp, så långt vi, i vår fattigdom, förmå att sträoka
oss. En så skön och förnäm fru," han blottade hastigt
sitt gråa hår, och ett uttryck af den djupaste vördnad
framträdde i hans ansigte, "en så förnäm fru, som
kanske är den allraföraämsta i det höga landet i
vester — vi .skola göra allt hvad ni befaller."

"Vår önskan är att komma till Hamburg, dit vår
resa var bestämd. Vi kunna, såsom jag förmodar, icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free