- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
149

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilken derefter fastsurrades med för en vid ett af
skelettets refben.

“Det är möjligt att han kan härda ut mot
stormen/* sade gubben, “och då är det skäl att berga
honom.**

Så snart detta den gamles uppdrag blifvit
verk-stäldt, upptog han åter mannen och båten lemnade
den sällsamma mötesplats, på hvilken främlingarna
blifvit träffade.

Medan man rodde mot landet, betraktade alla
uppmärksamt det på afstånd belägna gungande
stridsfältet, der, under det endast småningom röken dref
undan, man snart borde kunna urskilja det segrande
skeppet. Kustboerna meddelade hvarandra på
fri-siska, hvilket till främlingarnas stora förvåning hade
mycket tycke af svenskan, åtskilliga anmärkningar.
J u mera krutröken glesnade, desto ifrigare blefvo
anmärkningarna.

Slutligen sade den gamle anföraren till damerna:
“Vid Gud har icke svensken segrat, fast han förlorat
förmasten! Men det har då skett en olycka hos den
danske örlogsmannen. Det har kommit eld i hans
krutdurk.**

“Ilvad säger ni ?“ utropade den andra i ordningen
af damerna, i det hon drog slöjan ifrån ett icke
mindre skönt och idealiskt ansigte, än den förstas, och
stirrade bortåt fartyget, som nu begynte röja sin
segelbyggnad igenom krutdimman. “Är det möjligt!
Men då skola vi vända om igen till vårt skepp.“

“Han må tacka Gud, om han kan draga sig i
land!*’ yttrade gubben. “Vi ha stormen här inom
några timmar. Kan han icke innan dess hinna
Cux-haven, så lär han nog komma att i morgon bittida
ligga som vrak på Eiderstedtska stranden.“

Den sköna kastade en häpen blick på honom
och förstummades.

“Det vill arbete till äfven för oss/* återtog gubben,
“om vi skola lyckligt komma undan. Men vi ha friska
armar. Svensken der är nog trött efter en sådan
strid. Jag är säker på, att der ha många stupat/*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free