Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfven med det henne egna behag, oaktadt sin inre
bedröfvelse, till honom. Hon frågade honom om han
varit närvarande vid branden.
Dahlberg besvarade denna fråga och erinrade sig
i detsamma att en af hennes döttrar sades hafva varit
med grefvinnan De la Gardie i frökenstiftet. “Jag
förmodar, att eders grefliga nåde frågar efter denna
omständighet för att få underrättelse om något kunnat
finuas, som tjenar till upplysning om grefvinnan De
la Gardie och fröken Ulfeld. Jag kan derföre
åtminstone försäkra så mycket, att de icke blifvit
qvar-lemnade och omkommit i klostret. Ty der har redan
skett all den undersökning, som den ännu icke fullt
släckta elden tillåtit att verkställa. I ett hvälfdt
rum, hvilket lågorna icke åtkommit, hafva funnits
verldsliga fruntimmerskläder, som ingalunda hafva
tillhört de allvarsamma fröknarne i stiftet. Yi hafva
föreställt oss att fröken och grefvinnan bebott det
rummet, och vi ärnade skicka dessa saker till
generalen."
"Om min gemål tillåter och det är tillfälle
der-till, skulle jag gerna vilja se dessa kläder," bad
grefvinnan.
Riksrådet nickade, och Dahlberg gaf genast en
ryttare sina befallningar beträffande denna sak.
Det dröjde icke länge innan en korg frambars,
hvaruti de funna kläderna befunno sig. Grefvinnan
igenkände dem genast. “Men huru äro de nu klädda ?"
utbrast hon. “Alla deras öfriga kläder medföljde det
engelska skeppet. De äro således förklädda."
“Jag hoppas att grefvinnan De la Gardie, som
är ett klokt och förståndigt fruntimmer, icke utan
orsak förändrat sin drägt," sade Ulfeld. "Jag förlitar
mig fullkomligt på henne och tror, att hon nog har
omtanka äfven om vår Anna."
“Dessa kläder ber jag att få behålla," vände sig
Eleonora till Dahlberg, "jag föreställer mig, att icke
generalen kan hafva någon glädje af att nu emottaga
dessa sin grefvinnas tillhörigheter. Åtminstone, om
de nödvändigt skola öfverlemnas åt honom, måste de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
