- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
325

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den tanken genom den ädla qvinnans själ. “Eller om
yi kunde komma öfver till dem!“

“Det är väl icke mera möjligt det ena, än det
andra. “

“Hör pa, min goda Sell,“ inföll grefvinnan, “har
du någonsin färdats på isen?“

“Ja, många gåöger, min nådiga grefvinna! Nästan
hvarje år, åtminstone några dagar, lägger sig is öfver
vattnet emellan fasta landet och öarna. Men ebben
och floden bryta den snart.“

“Du har gått öfver isen således ?“

“Många gånger. “

“Jag vill tala med din far, Sell.“

Den gamle inträdde och grefvinnan talade länge
med honom utan vittnen.

Hastigt skyndade Sell att anmäla grefve
Reventlou, som anlände för att besöka damerna. Just under
sin största stränghet ville han dock gifva sig
utseendet af och aktas för en rätt artig riddare. Han
underlät aldrig att, hvarje gång tillfälle dertill
lem-nades under hans resor, sedan han blifvit
generalkommissarie på Fyen, göra sin uppvaktning, som han
kallade det.

Grefvinnan trädde emot honom med någon
förlägenhet , hvilken dock hennes verldsvana hjelpte
henne att dölja.

“Jag hoppas, att I befinnen er väl, mina damer!“
begynte han. “Jag har en helsning att framföra.“
Grefvinnan inbjöd honom att taga plats och faste
en frågande blick på honom.

“Generalen grefve De la Gardie befinner sig väl,“
återtog grefven, “det måste fägna fru grefvinnan. Han
har emellertid med svenska fotfolket dragit .sig tillbaka
till byn Stenderup. Vi hafva underrättelsen af bönder
derifrån sidan/1

“Det är visst en tröst att veta min gemål må
väl, men jag längtar docfeatt personligen återse honom.“
“Det skulle vara mig kärt att få infora honom
till er, min grefvinna! Det vore icke omöjligt."

“Ah, han låter icke så lätt föra sig.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free