Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jacob Casimir de la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grefven smålog. ‘ Framtiden skall utvisa det!“
Grefvinnan bäfvade. Grefven bemärkte det, och
vände samtalet på andra ämnen. Han fann, att i hvad
ban yttrat låg alltför mycket på en gång hån och
skryt. Snart hade också grefvinnan hunnit
fullkomligt återvinna sin sjelfbeherrskning.
Då grefven emot aftonen tagit afsked, kom en
sällsam oro öfver grefvinnan. Hon omfamnade fröken
Anna flere gånger och röjde en ångest, som hon aldrig
förr visat. “Nu,“ hviskade hon hastigt, “nu gäller
det friheten eller döden!“
“Hvad menar ni, min goda grefvinna ?“
“Tyst!“ sade grefvinnan och lade sin band på
hennes läppar. “Tyst, tyst! Låt oss tiga och dö, om
vi icke kunna räddas.“
Aftonens timmar förflöto tungt för den oroliga
grefvinnan. Men vid midnatten tillsade hon fröken
Anna att göra sig färdig. Kylan var förfärlig, så att
endast ett svenskt sinne kunde finna den dräglig, och
fruntimren hade derför försedt sig med alla de kläder,
som kunde erfordras för att uthärda den. Den unga
Sell, insvept i sin mörka mantel, gick dem skyndsamt
tillhanda med klädseln. De hade icke vågat att tända
ljus. Derföre skedde deras tillrustning i mörkret. Så
snart de blifvit färdiga, trädde de ut genom en bakport
till strandgatan. Sell gick före dem och visade vägen.
Vid stranden uppgaf Sell några tecken, som
endast Halligerboer sinsemellan känna; de bestodo i
besynnerliga hvisslingar, hvilka snart besvarades. De
trenne qvinnorna begåfvo sig ned på isen och fortsatte
sin vandring på densamma.
Icke långt från stranden funno de, efter flere
mellan flickan och en annan person vexlade tecken,
den gamle Edo Tetens. Han medförde ett slags släde,
sådan man stundom får se i dessa trakter.
“Nu anförtro vi oss åt Gud och er!“ sade
grefvinnan.
“Jag är ingen krigsman,“ svarade den gamle.
“Jag har icke samvete att se oskyldiga qvinnor hållas
fångna och derföre gör jag hvad jag gör. Gud skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
