- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
404

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Yi skola vänligt förena våra intressen, fru
grefvinna. Men jag har nu uppgjort för mig en sak,
som jag anser för ganska vigtig.“

“Och den är, om ers durchlaucht behagar ?“

“Jag måste resa till Odense, för att begära audiens
hos hans majestät konungen af Sverige ?“

“Men resan? Yår resa?“

“Den behöfver blott uppskjutas en dag!“

“Men om svenskarne anfalla oss?“

“Jag skall just sjelf gå ned, fru grefvinna. Jag
vill personligen tala med svenske ’befälhafvaren.
Öfverste Bosenkrands får icke göra motstånd!“
Grefvinnan såg förvånad på henne.

“Ja, var så artig, min grefvinna, och säg
öfversten, att jag straxt skall komma ned!“

Grefvinnan gick.

I förstugan stod herr Laurids och hans magra
fru, den senare full af förskräckelse, den förre
sysselsatt att trösta henne.

“Se der, min nådiga svägerska!“ ropade fru Else;
“min Gud, hvad skall det blifva af? Skola de skjuta
sönder både slottet och oss?“

“Var lugn, Else!“ svarade grefvinnan. irVi skola
hoppas att intet skott kommer att lossas. Herr Laurids,
markgrefvinnan kommer sjelf ner!“

“Ah, herr öfverste!“ ropade Laurids till den
stolte krigaren, som tankfull stod vid porten, färdig
att, enligt öfverenskommelsen med Ebbe TJlfeld, draga
sig tillbaka tUl det inre ~af slottet. “Kom närmare,
öfverste Bosenkrands!“

Öfversten skyndade dit.

Han visade sig icke litet förvånad, då han
underrättades om markgrefvinnans beslut. Emellertid, sedan
han öfverlagt för sig sjelf några ögonblick, gaf han
befallning att förspänna markgrefvinnans förgylda släda,
och afsände den genom en bakport öfver den tillfrusna
grafven till den närmast liggande bokskogen.

“Försigtighet kan aldrig skada,“ sade han, då han
återvände till förstugan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free