Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der hade markgrefvinnan infunnit sig. I den
unga furstinnans ansigte uttryckte sig en fast
beslutsamhet. De klara ögonen strålade af en högre eld,
medan de bleka kinderna och de något sammanpressade
läpparna antydde, att inom henne ett medvetande
fanns om förestående strider och faror.
"Herr öfverste," sade hon till Rosenkrands; "jag
har nu ändrat mitt beslut i afseende på resan till
Köpenhamn, så till vida att vi uppskjuta den till i
morgon. Under tiden torde det blifva nödvändigt för
oss att göra en utfard till Odense."
"Ers durchlaucht," ville öfversten invända.
"Jag hoppas herr öfversten," inföll
markgrefvinnan, "icke nekar mig sitt beskydd, äfven på den lilla
afvägen till Odense. Det fördröjer visserligen herr
öfverstens ankomst till målet för vår resa, men jag är
ju icke anförtrodd åt herr öfverstens vård, såsom en
viljelös fånge?"
"Gud bevare oss, ers durchlaucht, men —“
"Kanhända herr öfversten hellre skulle önska
att få tillbringa en dag längre hos sin mor, så utber
jag mig att få herr Laurids Ulfelds sällskap under de
timmar, som redan skulle räcka."
"Värdes besinna, ers durchlaucht," inföll herr
Laurids, som med en blick af hemlig tillfredsställelse
betraktade hennes beslutsamma uppsyn, "att vi redan
om några minuter kunna hafva svenskarne här, och det
beror af deras befalhafvare att gifva sitt samtycke till
den önskaåe resan. Jag hoppas han icke skall vägra den."
"Jag skall sjelf tala med honom," sade hon stölt.
Herr Laurids bugade sig.
I detsamma skallade en trampet utanför slottet
och dess skarpa fanfarer trängde liksom en rysning
igenom de närvarande. I synnerhet förskräcktes fru
Else och hennes magra gestalt begynte skälfva.
Trumpetstötarne besvarades från porthvalfvet.
Hastigt instörtade i fyrsprång på borggården Ebbe
Ulfeld sjelf.
"De komma, mina damer!" utropade han, “de
äro genast här."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
