- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
414

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Ni kommer således senast derifrån ?“

“Ja, ers durchlaucht! Jag har gått sjövägen från
Norge och ville till Nyborg, men måste landstiga
vid Kierteminde. Derifrån begaf jag mig till Nyborg
och vidare hit.“ ’

“Grefve Waldemar, ni har således icke besökt
Köpenhamn ?“

“Jag har icke varit der sedan tio år.“

“Och ni har icke heller erhållit bref från
konungen?“

“Jag är kallad till samtal och öfverläggning med
honom. Min afsigt är derföre, sedan jag besökt några
ställen, som äro kära för mitt hjerta, att få resa till
Köpenhamn och träffa honom.“

“Också jag reser till Köpenhamn. Jag skall en
tid vistas vid drottning Sophia Amalias hof. Men det
är knappt möjligt att nu komma öfver.“

“Jag känner henne icke, men jag längtar att få
se min svägerska.“

Markgrefvinnan reste sig upp. “Ni har således
aldrig personligen sett er kungliga svägerska,“
upprepade hon tankfullt, liksom för sig sjelf.

Äfven grefven reste sig upp; han betraktade henne
tigande några ögonblick, derefter sade han: “Ers
durchlaucht, jag finner, att jag redan bort aflägsna
mig. Förlåt, ännu en gång, både min djerfhet att
inträda och att till ers durchlaucht vända mig med
ett förtroende, som, fastän det för mitt hjerta varit
en tillfredsställelse, likväl kanhända förefallit ers
durchlaucht mindre angenämt.“

“Ni har ju en gång yttrat, grefve Waldemar, att
ni ansåg mig ega sinne för mensklighet och deltagande.
Tillåter ni mig att få betrakta hvad ni yttrat såsom
ett förtroende, så skall det blifva mig dyrbart.“

Hon räckte sin hand åt grefven. Han fattade
den och tryckte den till sina läppar.

“Farväl, ädla furstinna,“ sade han. “Tillåter ni;
att jag får glädja mig åt det hoppet, att få återse er
hos vår drottning Sophia Amalia ?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0427.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free