Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Vid hofvet i Köpenhamn,“ svarade
markgrefvinnan.
Grefven aflägsnade sig med en djup bugning och
emottogs, så snart han lemnat rummet, af sin betjening.
Han lät derefter föra sig till det rum, der de öfriga
damerna voro samlade.
1 den gröna borgsalen, det för sin tid kanske
dyrbaraste rummet i Egeskovs slott, hade dess gäster
samlat sig. På det ekpanelade golfvet hade flere
hög-karmade stolar blifvit ställda i en krets. I en
be-qväm ländstol, som egentligen var bestämd att
utgöra ett slags thron åt borgherrn, hade fru Kirstine
Munk, den åldriga konunga-enkan, erhållit sin plats.
Närmast intill henne satte sig grefve Waldemar. Hans
eljest så dystra drag lyste nu af strålame af den
sonliga kärleken, som upplågat som en vårsol i hans
inre. Den i sig sjelf stela och med förnäm
likgiltighet orörliga gestalten uttryckte dock nu, då den
lifvades af modrens närvaro, behaget af en inre fröjd.
Det var som om en anda af frid i denna stund blåst
öfver de stormande känslornas fält bland hans minnen.
Vid karmen af modrens stol hade den stela
klo-ster-engeln ställt sig orörlig som en bild. Hvarken
värdens eller värdinnans eller syskonens uppmaningar
förmådde henne att öfvergifva den plats, der hon stod
som en förstenad tjenarinna. De båda systrarna Helvig
och Eleonora, förmälda med hvar sin Ulfeld, hade
mycket att meddela hvarandra, och sutto fördjupade
i ett sakta förtroligt samtal nära vid hvarandras sida.
Grefvinnan De la Gardie, som var den egentligen
enda främmande i denna familj e-krets, hade icke blott
genom vänskapens band. utan också genom det
naturliga deltagandet i så många ädla och älskvärda
men-niskors invecklade förhållanden, känt sig dragen till
dem och betraktade nu med välvilliga blickar sin
om-gifning.
De båda öfverstarne, Ebbe Ulfeld och Holger
Rosenkrands, hade visserligen båda åtskilliga bekymmer
i afseende på svenskames förhållande till deras manskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
