Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men grefve Corfitz sade, med sin vanliga, fina
artighet: "Det var väl den enklaste och vanligaste
riddarpligt att försvara oskulden, och min egen
svärmors ära måste ju vara mig lika dyrbar, som min
makas och min egen."
Den gamla konungaenkan omfamnade honom ånyo
och nedsjönk derefter, utmattad af så många
själs-skakningar, på sin ländstol. Eleonora, som först blef
förskräckt öfver hennes matthet, lugnade sig likväl
vid närmare besinnande. Endast Isabella fortfor att
med uteslutande uppmärksamhet betrakta den gamla.
Mötet mellan bröderna Corfitz och Laurids var
stelt och tvunget. Emellan dem hade aldrig rådt
någon ömmare själsfrändskap, så att de endast helsade
h varand ra med höfiiga ord och bugningar.
Corfitz fäste, ehuru endast i förbigående, en blick
af mera nyfikenhet på den besynnerliga nunnan. Hon
tycktes icke hafva gifvit akt på honom.
Här sutto således tre af bröderne Ulfeld och tre
af Christian den fjerdes döttrar tillsammans. Deras
samtal vände sig snart på det för alla vigtiga
samtalsämnet: Danmarks olyckliga ställning.
Om det för Laurids var en djupt smärtande tanke
i konung Fredriks hotade läge, kunde deremot Corfitz
icke undertrycka sin segerglädje deröfver, att den
hög-modige och ensidige konungen ändtligen låg under
för en öfvermakt, som skulle återställa Corfitz sjelf
på höjden af den ära, från hvilken Fredrik störtat
honom. Hos Corfitz låg ingen känsla af det
blodsband, som dock förenade hans maka med den hatade
monarken. Dock må rättvisligen erkännas, att det just
var Fredrik sjelf, som handlade såsom skulle han helt
och hållet förnekat detta blodsband. Laurids, som i
allmänhet hade ett eftergifvande och försigtigt lynne,
framkastade endast alltemellanåt något ursäktande och
förmildrande ord, ingifvet af hans enskilda vänskap
för konungen. Men Ebbe, som visserligen slutit sig
till Sverige och dess konung, öppet och ärligt, derföre
att han ansåg sig kunna välja den han behagade till
sin herre, men som icke derföre öppnat sitt hjerta
< oogle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
