Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget öfver Stora Bält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dronerna sågo framfor sig den trampade banan på
isen, såsom en kolsvart flod, hvilken sqvalpade under
hästfötterna och i hvilken de hvarje ögonblick
fruktade att nedsjunka för alltid. Derföre besvarades de
efterföljande sqvadronernas trumpetsignaler af
manskapet icke med samma glada hurrarop, som de
föregåendes. Äfven office rar ne redo tysta och betagna af en
viss, hemsk spänning, då de befunno sig ute på den
förrädiska isen.
Men bland de sista, som nalkades stranden,
befunno sig några slädar. De omgåfvos af smärre
ryt-tarafdelningar och deras väg genom parkerna på
Thors-eng upplystes af facklor, som flere af ryttarne buro.
Det var konungen och hans stab, som följde hären.
Midt för Waldemars slott, då facklornas röda sken
belyste de höga murarna, stannade konungen. Han
betraktade några ögonblick den prydliga borgen, och
talade med sin följeslagare.
Hastigt skyndade markgrefvinnan, som vid
slottsporten stått väntande några minuter, fram till
konungen. “Ers majestät,“ sade hon. “Jag är glad att i
denna stund få föreställa för min nådige onkel egaren
till detta slott, grefve Waldemar.“
Då grefven och åtskilliga andra personer
nalkades, steg konungen artigt ur slädan och kysste först
markgrefvinnan på pannan, samt vände sig derefter
mot de ankommande.
“Det utgör för mig en verklig tillfredsställelse
att få återse er, grefve Waldemar!“ sade han. “Det
var mig oförväntadt att få se er här. Jagj trodde att
ni ännu var i Norge. Men jag gläder mig i den
förhoppningen, att ert lynne skall blifva gladare, då ni
nu befinner er hemma hos er sjelf, och, som jag
förmodar, lyckats att vinna er ett gladare sällskap —“
Grefve Waldemar bugade sig så djupt, att det
icke var möjligt, helst i fackelskenet, att urskilja
uttrycket på hans ansigte. “Ers majestät har alltså icke
förskjutit mig från sin ynnest!“ sade han. <lDet är
för mig den största hugnad.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
