Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 6. Ungherra-gillet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbund, lika strängt inom sig sjelf, som flickornas.
Det fordrades det anseende, som borgmästaren Balckius
hade, och den försigtiga belefvenhet och förmåga att,
som man säger, taga sitt folk på rätt sida, som
borgmästarens son, herr Erik Balckius hade, för att
för-värfva denna senare rättigheten, att åter inträda i en
gemenskap, hvilken annars fyra års frånvaro och en
icke ringa grad af vunnen bildning skulle skilt honom
ifrån. Men Erik förstod att språka med ynglingarne,
drack frimodigt deras öl ur den gemensamma kannan
och antog så helt och hållet deras ton och seder, att
de snart åter ansågo honom såsom sin kamrat. Det
var icke utan sitt behag för den bildade köpmannen,
som annars var van Tid en stor stads lif och dess
lefn ad ssätts mångfaldiga tvång, att här ibland sina
barndomsvänner slå sig lös och helt och hållet
öfver-lemna sig åt de sjclfsvåldiga nyckerna af sin fantasi.
“Hör på, gossar!“ sade han. “Jag har en sak att
språka med er om. Ni måste hjelpa mig med den!“
“Ja, ja, bevars! Ja, gerna!“ upprepade alla och
spände nyfikna sina öron.
“Ni vet, att jag kom hit i sällskap med baron
Axel Soop,“ återtog Erik. “Han är en hederlig och
dugtig herre, efter hvad jag tror och kan tycka. Visst
förefaller han något besynnerlig ibland, men det är
vanligt hos dem som rest så mycket. Han har på
hela hitresan varit ganska artig och glad. Kanhända
har någon af er hört, huru han på skämt yttrade, att han
ville begära en kyss af den vackraste bland våra
flickor och ge henne en liten passande skänk. Baken är väl
den obetydligaste i verlden, är det inte sannt, Staffan?“
“Åh ja, men hvad ha vi med det att göra,“
frågade denne.
“Jo, ser du,“ var Eriks svar, “om jag icke
bedrar mig, så hålla flickorna just rådplägning om den
saken och vilja säkert draga oss med i spelet. Jag
känner nog till, huru det plär gå här med sådana
småsaker. Men nu ville jag just be er, gossar, att
för min skull icke låtsa det ringaste om hela saken
utan låta flickorna hållas med baronen bäst de vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
