Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 6. Ungherra-gillet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och reda sig ur saken bäst de kunna. Lofva mig det,
Anders Wetterström ooh Lars Trylbom!“
Ben senare räokte honom genast handen, med
uttrycket af en allvarsam föresats i sitt frodiga anlete.
Men Anders Wetterström smålog. “Ja, ja,“ infoll
han. “Men det här är icke att leka med! Nog vet
jag förbannadt väl, att om Staffan eller Lars, eller
hvilken annan som helst af er, får med sina
klumpiga näfvar tag uti saken, så bär det rent af till
skogs. Men du får ursäkta, broder Erik, om jag
förbehåller mig att få vid tillfallet vara med eller ifrån,
verksam eller likgiltig, gynnsam för baronen eller
fiendt-lig emot honom, allt efter omständigheterna. Du vet
att jag gerna är med om allt roligt, derföre säger jag
på förhand, att jag vill hafva fria händer.“
“Jag ber dig, Anders!“ bad hans vän Erik, “gör
mig ingen ledsamhet denna gången. Jag har icke
lång tid att var%. hemma uppå, och jag ville njuta
dessa få dagar riktigt ostörd.44
“Jag hoppa» att jag icke skall förarga dig,“ afbröt
Wetterström. “Men för öfrigt, om du gått in på några
öfver en skommelser med din baron och på förhand
ackorderat bort åt honom våra flickors kyssar, då får
du hålla tillgodo att åtminstone jag icke stillatigande
ser på stadens vanära. “
“Kan det vara fråga om stadens vanära i en sak,
som likväl i det hela endast angår flickorna sjelfva
och icke oss?“ yttrade Erik. “Låt flickorna hållas,
de reda sig bäst oss förutan.“
“Ja, Erik har rätt,u yttrade Staffan. “Vi låta
bli att lägga oss i saken.“
“Nej, det göra vi icke, det låter betänkligt!“
ropade Lars.
“Om du gör något, Anders!“ utbrast Staffan, “så
kan du vara säker på, att jag skall sätta din rygg
emot knuten en gång till, och då skall jag icke bara
hålla dina händer orörliga, det kan du vara säker på.“
“Och om du rör Anders, hvad denna saken
angår/* ropade Lars, “så kan du vara säker på att jag
skall röra dig, så du också inte glömmer det.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
