- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 2 /
569

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 6. Ungherra-gillet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Tig du, Lars!“ skrek Jacob, “hvad har du med
det att göra. Du har ingen trasa med på den byken!“

“Tig, Jacob! Du förstår intet!“ vrålade Anders
Wetterström, och hela nattstugan uppfylldes med skrik
och gräl.

Men stadens ynglingar voro icke af det slag, som
endast kämpar med munväder. Kraftigare skäl än
muntliga anlitades, och innan Erik hann öppna
munnen till ytterligare förklaringar, var hela
ynglinga-skaran söndrad i tvenne partier, hvilka på ögonblicket
levererade hvarandra en batalj.

Emellertid dröjde det icke länge innan
rådmännen Olof och Esaias instörtade och för några
ögonblick skilde kämparne åt.

“Skäms du icke, Staffan, att taga Eetter i håret ?“
skrek rådman Olof.

“Vill du släppa Nils borstbindare, Lars!“ ropade
rådman Esaias.

“Bror Esaias förstår icke hvem som har rätt!“
utbrast Olof.

“Bror Olof vet icke hvad han säger! “ utropade
Esaias.

“Vill du tiga,“ skriade Olof.

“Tig 8jelf,“ röt Esaias.

Då grep Olof sin embetsbroder i kragen. Esaias
fattade hans peruk i stället, och i hast voro de båda
fridstiftarne äfvenledes kämpar bland de öfriga
kämpande.

Hvart segern lutade, kunde ingen mensklig
förmåga bestämma, då i detsamma sjelfva gubben Jöran
bokbindares gestalt, underifrån upphjelpt och stödd
af den stadiga Kajsas händer, inträngde genom dörren.

“Hvad sju tunnor tusan!“ svor han, “är det
väsen att hålla i mitt hus en lördagsafton? Yet ni inte
hut, pojkar? Och ni med, Olof och Esaias? Men vänta,
jag skall hjelpa er!“

Långsamt skred han fram midt i nattstugan, utan
att de förbittrade stridande aktade om honom, till dess
han hastigt grep en af ynglingarna, Lars Trylbom, i
bröstet och slungade honom emot dörren, så att den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/2/0584.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free