Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 7. De myndigaste i staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gubben Jöran för. Gubben kastade ut alla de unga
herrarna och rådman Olof och Esaias med på köpet ?c<
“Kastade han ut rådman Olof också ?“ utropade
borgmästaren hastigt, med ett eget leende, som
tycktes just hålla på att qväfva hans harm. “Det hade
han icke vågat göra med mig. Nå, det är också
skil-nad emellan en borgmästare och en rådman! Kastade
han verkligen ut rådman Olof sjelf, Lisa? Tog han
honom i kragen och kastade honom ut?“
“Ja, gjorde han så,“ sade hon, förargad öfver den
hastighet, hvarmed skadeglädjen öfver hans
medtäf-lares i myndighet och anseende inom stadens område,
den pratsamme rådman Olofs, lidna skymf utplånade
vreden öfver sonens. “Och jag kan svära på — ursägta,
vördig prostefar! — att han skulle kastat ut herr
Nisse med, om han varit der också."
Borgmästaren blef ytterst förtörnad och tog sin
hämd på Lisa för detta hennes brott emot hans
värdighet, som hon sålunda vågade sätta i fråga, på det
sätt, att han vände henne ryggen och befallte henne
helt kallt att söka upp Erik och genast befalla honom
komma hem.
Lisa skulle väl haft lust att sätta sig upp emot
en befallning, gifven i en sådan ton, men hon hade
respekt för prostens närvaro och gick derföre helt
enkelt att uträtta hans befallning, sedan hon endast
visat en missnöjd min — bakom hans rygg.
Så snart hon gått, återtog borgmästaren det första
och vigtigaste taleämnet: “Yi lida mycket af de stora
gärderna, min vördige broder! och jag ser ingen
förhoppning att det i längden skall kunna bära sig.“
“Det ser mörkt ut,“ sade prosten, “men med
Guds hjelp kan allt förändras. I alla fall är det
vår pligt att göra hvad vi kunna till hans majestäts
nådiga behag!"
“Ja, min bror!“ inföll borgmästaren, “jag har
icke heller menat annorlunda. Yi kunna ju
emellertid språkas vid förtroligt om saken, utan att folket
behöfver veta det, som vi allena förstå."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
