Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 7. De myndigaste i staden - 8. De älskandes möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad vi kunnat. Alla unga drängar äro längesedan
ute. Turen kommer nu till våra egna barn. Gud
vet hur det går, Erik!“
“Man måste lyda öfverheten!“ suckade prosten,
“ty öfverheten är af Gudi. Jag vill predika om den
saken i morgon, så hoppas jag den skall gå igenom.
Visst är det hårdt emellertid, att det nu gäller att
rusta ut hvar femte yngling, och så kommer det
förmodeligen att gå härefter, så framt hans majestät icke
tager sig en gemål, som leder hans sinne på mildare
tankar.“
“Ja, ja!“ inföll borgmästaren, “hustrur taga de
nu allihop snart sagdt, för att skydda sig med den
kongliga förordningen, som befriar gifta och bosatta
personer från utskrifningen.“
“Gud ske lof, äktenskapen tilltaga!“ sade prosten.
“Och lik saknas icke heller!“ yttrade borgmästaren
dystert; “skada bara att de döda nu så sällan få tid
att tänka på likstol åt den som begrafver dem. Erik!
Är du säker? Vill du inte gifta dig?“
“Min bästa far!“ utbrast Erik, “låt oss icke tala
derom i afton! Låtom oss önska vår konung framgång
och lycka, men förnämligast visdom och välsignelse
från höjden.“
“Gud gifve denna tiden vore väl förbi!“ suckade
borgmästaren, med en öm blick på sonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
