Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 8. De älskandes möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef helt ängslig. Det förekom mig, som om hon
fördubblat sin ömhet, liksom i y än tan på ett förestående
afsked/*
“Afsked!“ sade Erik. “Elsa! Jag glömmer aldrig
när jag tog afsked af dig för fyra år sedan. Yi voro
unga då, nästan bara barn. Du var femton år. Du
har förändrat dig, ganska mycket förändrat dig, goda
Elsa. Kanhända tycker du så om mig också ?“
Hon slog hastigt upp ögonen mot den frågande,
det glindrade tårar uti dem. Hennes hjerta klappade
häftigare, och hon svarade med half röst: “Du har
väl förändrat dig också, men —–“
“Hvad menar du, Elsa? Skulle du icke mera
känt igen mig?<c
“Ack, jo! Jag skulle genast känt dig, om du
också varit ännu grannare och stoltare än du är.“
“Tro mig, Elsa!“ sade ynglingen utan att tänka
på något annat än henne och öfverlemnande sig åt sin
känsla. “Tro mig, jag skulle känt igen dig, om jag
också blott sett en skymt af din gång, eller hört ett
steg af din fot! Jag har under alla dessa fyra åren
tänkt på denna stunden, utan att jag klart kuunat
ana hvad den innebär. Men nu vill jag veta det;
jag vill lära känna mitt öde. Elsa! Jag vet att din
rena själ är uppriktig, som en spegel. Säg mig, har
ditt hjerta förändrat sig?u Han höll hennes hand
i sin och faste strålande blickar på henne.
Men hennes bröst häfde sig våldsamt, hon kunde
endast med möda upplyfta det tårfulla ögat, och
en hastig blick och en handtryckning voro hennes
enda svar.
“Förstår jag dig, Elsa?“ frågade han häftigt, och
hans arm omslöt den skälfvande flickans lif; han
tryckte henne fast till bröst, och då hans läppar
fäste sig vid hennes, genomströmmades han af en
himmelsk salighet, medan han kände huru hennes arm
sakta lindade sig omkring hans hals.
“Min, min älskade flicka!“ förmådde han
slutligen att tala, “min är du, min måste du blifva! Jag
erkänner inga hinder i verlden för vår kärlek! Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
