Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 8. De älskandes möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Erik, Erik!“ skrek gummans olycksbådande
stämma. “Erik, släpp henne, och gå i kyrkan och hör
Guds ord och bed, säger jag dig. I eftermiddag kan
du få höra hvad jag har att säga dig!“
“Nej, nu måste det ske!“ svarade han. “Nu,
ty jag släpper henne icke förr — Elsa, nej, jag
släpper dig aldrig!“
“Erik!“ ropade gumman. “Jag får icke säga dig
det! Men hon kommer i eftermiddag och skall sjelf
tala vid Elsa. Jag besvär dig, Erik, vid allt hvad
heligt är, vid himmelen och din salighet, vid din
moders kalla stoft och vid sjelfva den stackars flickans
varma hjerta, som du säger att du älskar! Jag
besvär dig, Erik, gå nu, och gå till Guds hus, och samla
der din själ och dina tankar till det, som du får höra!“
Hon lade med detsamma sin hand på hans, och
han ryste för den kyla, som han kände dervid. Det
var som om dödens hand vidrört honom. Han
besinnade sig några ögonblick.
“Välan!“ sade han slutligen, “jag vill lemna dig
här till i eftermiddag, Elsa, om du sjelf önskar det.
Säg, hur du vill! Om du blott med en vink yttrar
din önskan, att jag skall dröja qvar här, tilldess man
ändtligen får veta hvad mormor så högtidligen vill
förkunna, så skall ingen makt förmå att drifva mig
härifrån. Skall jag blifva qvar, Elsa?“
“Lemna flickan hos mig!“ sade gumman. “Jag
behöfver tala med henne ensam! Gå, Erik! Jag
befaller dig att gå!“
“Erik!“ hviskade Elsa, “vi träffas i eftermiddag!“
Erik erfor en känsla af missnöje vid dessa Elsas
ord, och han släppte henne genast ur sin famn; men
då hon vänligt tryckte hans hand ooh såg på honom
med detta oemotståndliga uttryck af innerlig och
bönfallande ömhet, försvann hvarje obehaglig känsla ur
hans bröst och han tog afsked af gumman med en
höflig bugning.
Hon nickade högtidligt åt honom och Elsa följde
honom till dörren. Der, liksom hade han hyst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
