Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickorna i Askersund. Berättelse från Carl XII:s tidehvarf - 11. Om Gudstjensten i Askersund - 12. Gästerna träffas och skiljäs åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prosten höll ett långt tal, som besvarades med
ännu längre. Prosten svettades af bekymmer, då han
tänkte på sin kallnade kål, och märkte, att det skulle
blifva omöjligt att få gubbarne att gifva med sig så
snart.
Då uppstod rådman Olof och talade: “Konungen
har befallt en utskrifning, som vördig fader Lars
säger, och det kan ingen förhindra eller undra på. Visst
kan det tyckas gå nära, när man måste låta hvar
annan yngling gå ut i fält.“
“Det är fråga om femmänningar!“ rättade prosten.
“Ja så, hvar femte då!“ fortfor rådmannen. “Nå,
men så kommer det väl också an på gossarna, huruvida
de vilja sjelfva. Hvad sägen I, gossar deruppe?“
Han vände sig uppåt emot läktaren.
“Hå! Visst skall man gå ut, när det gäller att
strida för konung och fädernesland!“ ropade Lasse
Trylbom, “jag skulle hellre lemna min Greta i sticket,
än sitta orörlig, när Hans Majestät, den Gud välsigne,
behöfver hjelp, så litet än jag kan uträtta!“
“Ja, Lasse har rätt!“ skreko de flesta, “vi vilja
lotta hvem som skall ut.“
“Jag tackar eder, gossar, på konungens vägnar,“
ropade prosten.
Lottkastning verkställdes genast, och åtta af
stadens raskaste ynglingar blefvo derigenom bestämda till
Caroliner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
