Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så, att han vid sina besök derstädes kunde inbjuda
sina ränner att med all beqvämlighet njuta den
vidsträckta utsigten. Det sades att dystra familjeminnen
för baronen sjelf gjorde åtskilliga af rummen särdeles
betydelsefulla.
Hans baronessa beträdde aldrig den kyrklika
byggnaden, utan att uttrycket af en viss ängslan
öfverfor hennes drag. Baronens vördnad för sin pligt
att vårda fyren hade ingifvit äfven hans båda barn
en särdeles helig känsla för densamma. De nalkades
alltid båken såsom man nalkas en helgedom.
Fyrvaktaren, en gråhårig sjöman, som pröfvat
många skiften på hafvet och såsom skeppsbruten
främling kommit till stället, tycktes vara ett andeväsen.
Han var i sjelfva verket en sällsam varelse, som icke
lefde för annat än den nattliga eldens vård. Ingen
kunde påminna sig ha sett ett leende på hans väderbitna
kinder, och det troddes att sömnen aldrig kunde
sänka sig på hans ögon, der han dag och natt vakade
för sitt dyra och ansvarsfulla värf.
Det var en skön Julidag 1788. Baron von
Gyldenstubbe hade inbjudit åtskilliga af sina grannar
till middagsmåltid och föreslog sina gäster att på
eftermiddagen besöka fyrtornet. Baronen, baronessan och
ett par äldre herrar och damer gingo förut, medan
grefve Telepnoff, såsom artig kavaljer, utbad sig att
få bjuda armen åt fröken Nathalia. Den tjuguåriga,
blonda fröken lät sin skönt formade hand vårdslöst
hvila på den erbjudna armen; men de blåa ögonen,
som med svärmiskt behag flögo omkring på andra
föremål, och de tankspridda svar, som hon någon
gång gaf på grefvens utsökta artigheter, tillkännagåfvo
att åtminstone icke han var den, som sysselsatte
hennes inre, ehuru han, med förtroligheten af en
gammal bekant, tycktes anse såsom sin uteslutande rätt
att åtfölja henne och njuta af hennes samtal.
Sällskapet vandrade uppåt höjden. Den gamle
fyrvaktaren öppnade vördnadsfullt torndörren, och
man steg uppför de beqväma vindeltrapporna. I ett
af de runda tornrummen, hvars många små fönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
