Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
densamma in på grandet, der det blef liggande på*
sida, under det de skummande bränningarna oroligt
rörde sig, liksom för att hoppa in öfver relingen,
som på den ena sidan sänktes under vatten. Den
förskräckte baronen ropade, utom sig, om hjelp för
de sina. De långsamt framrullande vågorna stänkte
in i hytten, men baronens trogna folk, de sjövana
esfcländarae, som nu på en gång visade både
skicklighet och mod bådo med ifver sin husbonde
qvar-blifva på den reling, som befanns öfver vattnet, under
det de försigtigt öppnade hyttdörren och på sina armar
framburo icke blott baronessan och fröken, utan äfven
grefve Telepnoff och ett par andra herrar till den torra
relingen. Den gamle Adinosoff hade snart
öfver-vunnit sin första bestörtning, och behöll befälet, så
att han anvisade hvar och en den plats, han borde
bibehålla.
“Varen icke så öfverdrifvet förskräckta, mitt
herrskap !“ talade han. “Ni ha ju icke en gång lyckats att
bli våta; men allvarsamt: olyckan är ioke så stor, som
den ser ut till. Jag kan finna, att fartyget är
alldeles obräckt och oskadad t, fastän det lutar. Här går
ingen svår sjö, och om vi få en slup från fregatten
som hjelper oss af grund, så äro vi om en half timma
åter välbehållne i flott vatten. Jag kan bedyra för
damerna, att våra lif icke alls äro i fara, ehuru vi
måste ha tålamod i vår obeqväma ställning en stund.“
Den gamle sjöofficeren hade rätt. För den, som
förstod- sjöväsendet, var faran i sjelfva verket icke
särdeles betydande. Visserligen sutto de skeppsbrutne
på den ena sidan af det liggande fartyget; men vinden
var icke våldsam, och man hade snar hjelp att vänta.
Man såg nemligen fregatten, som bemärkt jaktens
missöde, vända ditåt, och göra sina slupar klara.
Grefve Telepnoff var den mest orolige af hela
sällskapet. Ehuru han nödgades lägga band på sina
ord, slungade han förtörnade blickar på Adinosoff, och
förbannade inom sig baronens infall att göra en utfart
som lande till en så förfärlig fara. Han led äfven
deraf, att fröken Nathalia icke visade honom det rin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
