Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gaste deltagande, under det hon icke heller tycktes
frukta för sitt eget lif. Den sköna flickan satt
emellan sina föräldrar, och blickade, insvepande sig i sin
kappa och schal, endast, liksom de, emot de väntade
räddarne. Dessa nalkades skyndsamt i fregattens slupar.
Då grefven, för att erhålla någon tröst i sina bekymmer,
sökte böija ett samtal, svarade fröken intet och baron
essan fåordigt. Hans yttranden utgjorde derföre slutligen
endast en knotande monolog.
När den första slupen, som lätt flög öfver
grandet, lade till, sträckte baronen, hans maka och hans
dotter sina armar emot den annalkande räddaren. De
igenkände nemligen officeren, som stod upprätt midt
ibland det roende manskapet och förde befälet. “Var
lugn, min far, min mor, syster Nathalia, och alla!“
ropade han redan på afstånd. “Jag har känt igen
jakten! Intet förhastande, så skall snart faran vara
öfverstånden. — Styrbord bättre! — Ah, öfverste
Adinosoff! Hur står det till? Er tjenare, grefve
Telepnoff! — Styrbord än bättre! En vacker töm! Väl
rodt! Tag töm mot akterspegeln der! — Nå, att vår
jakt skulle kantra just här! Och jag sjelf vara vittne
dertill och få hjelpa mina föräldrar !“
“Bara vi få henne upprätt igen, så har ingen
skada skett!“ utropade Adinosoff. “Hon är knappast
en smula skamfilad i bogen.“
Så snart slupen försigtigt lagt intill den kantrade
jakten, sprang baron Eeinhold upp på det lutande
skrofvet, och med en sjömans vighet fram till de sina,
hvilka, jublande, med glädjetårar slöto honom i sina
armar. Det var ett uppträde, dyrbart för den heliga
Ömheten i föräldra- och syskonhjertan.
Eeinhold var den förste, som hemtade sig efter
den öfversvallande rörelse, som genomträngt äfven
hans bröst: “Låt nu alla gå i slupen, så skola vi
sedan se till, hvad som är att göra med jakten!“
sade han. “Eäck hit handen, min mor! Det är icke
farligt! Så, sitt nu ner! Hitåt mera, Nathalia! Kom i
mina armar, så skall jag taga emot dig! Godt! Varen
så goda, mina herrar! Här är rum akterut.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
