- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
21

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

“Jag hoter Otto Sjöstjerna,’* svarade officern.
"Jag får nu kalla mig kapten och hefalhafvare på
Ulla Fersen; ty hertigens befallning är, att den nyss
eröfrade fregatten skall bemannas från vår flotta,
och att min förra kapten skall taga befälet på
densamma."

Baronen såg något förvånad ut, men helsade
honom aktningsfullt, omfamnade sin gråtande maka
och dotter, bad dem vara lugna, och anbefallde dem
i kapten Sjöstjernas vård. Derefter tog han a&ked
och begaf sig i slupen, der den ryske kaptenen redan
väntade honom. Grefve Telepnoff fann för godt att
stanna qvar hos damerna.

Skyndsamt lade slupen till vid sidan af Gustaf
den tredje, så hette svenska chefskeppet. På dess
breda halfdäck vandrade af och an ett par officerare,
förnäma herrar, såsom man kunde se af den
vördnad, hvarmed alla bugande drogo sig tillbaka, der
de gingo fram. Det var lätt att igenkänna den
medelåldrige såsom hertig Carl af Södermanland, emedan
den gamle alltid lemnade honom högra sidan.
Hertigen bar i handen sin pipa, hvilken han i
allmänhet högst ogema lemnade, och tycktes liflig och glad.
Den gamle herrn, som följde honom, var excellensen
Wrangel, hvilken näst honom hade befälet öfver flottan.

Då kapten Spiridoff och baronen stego inom
relingen, stannade de båda herrarne och betraktade
dem. Kapten Spiridoff framträdde genast för att
lägga sin vätja för hertigens fötter. Men hertigen
tillsade honom att behålla densamma och förblifva
ombord.

Baronen, som särdeles uppmärksamt betraktade
hertigen, närmade sig derefter. Någon rörelse, som
han gjorde med högra handen, fastade hertigens
uppmärksamhet, och han besvarade baronens helsning
med ett hemlighetsfullt tecken. En vink förmådde
excellensen Wrangel att draga sig några steg tillbaka
och tillsäga Spiridoff att göra detsamma.

Nu begynte baronen att med helt låg stämma
tala till hertigen. Denne svarade lika sakta- Sam-

vjOOQIC

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free