Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Jag är det/* var Sjöstjernas svar; "men öfver
mina föräldrars öde hvilar en mörk slöja, hvilken det
är min djupaste önskan att en gång få lyftad. Om
vår konung får framgång, och jag en dag kommer till
Petersburg, har jag mycket att utforska."
Det gick ett uttryck af spänd fruktan öfver
baronens ansigte, medan han noga betraktade
Sjöstjernas drag. Han tycktes genomträngd af en dyster
aning, och försjönk i oroliga tankar.
Under natten, som följde på detta samtal, hade
Ulla Fersen mött svenska flottan, aflemnat sin
rapport och ilade nu åter, ju3t i spetsen för den
väldiga örlogsstyrkan, emot öster.
Om morgonen den 17 Juli hade damerna, såsom
de ofta plägade, tagit plats på hytten på akterdäck.
De betraktade nu no ed en känsla af sorgligt vemod
den molndigra himlen och den strimma af deras
fädernesland, som sträckte sig utefter horisonten i söder.
Den gamle baronen stod bredvid befalhafvaren.
“Vår segling har gått lyckligt,“ sade den gamle,
“derföre, att inga fiendtligheter förefallit. Jag hoppas
också, och jag vet icke hvarifrån jag fått den tanken
att detta krig snart skall slutas.“
“Hvad mig beträffar/* sade Sjöstjerna, “tillstår
jag, att det skulle smärta mig, om hela denna vår
stora utrustning icke skett för något högre ändamål
än att paradera i sjön. Nyss innan vi passerade
Dagerort, träffade vi amiral van Dessens eskader. Vi
fordrade af honom salut, och han gaf den. Han fick
derföre ostörd fortsätta sin kosa med sju ypperliga
skepp; men kriget var då ännu icke offentligen
förklarad t. Emellertid gjorde det oss likväl ondt att
utan ett enda skarpt skott låta honom på det sättet
draga sina färde. Man vill icke så gerna mista, hvad
man tycker sig ha i sina händer. Jag hoppas att
länge få behålla er som min gäst, herr baron!“
“Jag hoppas deremot/* sade baronen/* att ni ju
förr ju hellre får hertigens tillåtelse att föra oss till
Bevel eller kanske till och med sätta oss i land på
Dagö. Jag skall då med nöje påminna mig detta
’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
