- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
34

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åskmoln, blefvo de osynliga och tycktes försvinna
i djupet, icke böljornas djup, men det hvita, blixtrande
och dundrande molnets, som utbredde sig lik en
rörlig alpkedja af hvirflande dunster öfver hafsytan.

Ulla Fersen, från hvars däck, liksom från marsar
och toppar, oupphörligt skarpa ögon följde hvaije
tilldragelse under striden, hissade den ena signalen
efter den andra. Hon lossade intet skott, men
likväl drefs af vinden emellanåt en rökmassa öfver henne.
De ljusblå hvirflarna dansade luftigt mellan hennes
hvita segel medan här och der en förlupen kula
hoppade från våg till våg och stänkte sitt hvita skum
i sprittande vattensprång, utan att likväl hinna fram
till fregatten.

Ehuru majestätiskt skådespelet var, blef det dock
snart för damerna outhärdligt, emedan dånet och braket
blefvo allt mera döfvande, och massorna af rök, som
drefvo öfver dem, alltmera besvärliga. De begåfvo
sig derföre ned i kajutan. Den gamle baronen
stannade qvar på däck. Det tilltagande kanondundret
gjorde det slutligen omöjligt att höra ett ord af hvad
som talades. Fröken och baronessan satte sig på en
soffa i kajutan. Modren trykte dottren till sitt hjerta
och endast med blickar och åtbörder visade de
hvarandra sitt deltagande och sin ångest.

Under bataljens fortgång var det som om vinden,
häpen öfver dessa fasor, icke mera vågat andas. Den
stillnade småningom. Om aftonen blef det alldeles
lugnt, så att elden måste upphöra å ömse sidor,
emedan skeppen icke mera kunde manövrera. Då
satte sig slupar i rörelse, och de väldiga flytande
fästningarna rörde sig långsamt vid de ansträngningar,
som roddfartygen gjorde för att bogsera dem.
Derefter bemannades de skepp som blifvit tagna, och man
sökte å ömse sidor återställa stridsordningen.
Sven-skarne hade eröfrat ett ryskt linieskepp, och ryssarne
ett svenskt. Medan allt ordnades till förnyad strid
för följande dagen, halkade så långsamt och
småningom den täta molnmassan undan vesterut, Då visade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free