- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
35

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig, att den ryska flottan var i full fart att bogsera
sig undan. De svenska skeppen förblefvo liggande i
sin linie och hade således, då den ljusa sommarnatten
utbredde sin stillhet öfver vattenytan, vunnit den äran
att vara i besittning af valplatsen och segern, som
erhöll sitt namn af den närmast belägna lilla ön
Högland.

4.

Efter slaget vid Högland gick svenska flottan till
Sveaborg. Der skulle beslut fattas om de fångna,
medan man iståndsatte de fartyg, som blifvit skadade
under bataljen.

Här begärde baronen, att honom skulle tillåtas
uppvakta hertigen ännu en gång. Sjöstjerna skickade
sin slup att föra honom ombord på chefskeppet.

Icke långt efter baronens ankomst till
chefskeppet, kallade en signal Sjöstjerna att också genast
be-gifva sig dit.

Officeren, som emottog honom vid fallrepstrappan,
bann knappast helsa på honom, innan han förde honom
till hertigens rum. Då han inträdde i det smakfullt
prydda rummet, genom hvars fönster utsigten öfver
hafvet var öppen emellan några af de holmar, som
bilda Sveaborgs redd, blef han förvånad att se hertigen
och baronen förtroligt samtalande på en soffa. I
stället för fångens ödmjuka undergifvenhet, röjde
baronens uppsyn och blick en trygghet och en sjelfkänsla,
som icke ens fullt tycktes öfveronsstämma med den
skyldiga vördnaden för en kunglig person. Hertigen,
som sjelf icke släppte sin kära pipa, hade låtit erbjuda
en dylik åt baronen. Lätta molnhvirflar sväfvade
der-före omkring de samtalande.

Hertigen vände en vänlig blick mot Sjöstjerna.
“Min kära kapten!“ sade han med en nickning, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free