Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dar derför, att icke heller någon nnder min frånvaro
blifvit ditkommenderad.“ ]
“För säkerhetens skull,“ sade Sjöstjerna,; “måste
jag vidtaga mina dispositioner. Mitt besök .i tornet
behöfver icke räcka tio minuter. Under tide» .
anhåller jag att damerna dröja i slupen. Grefve Telepnoff
täcktes visa två af mina soldater vägen dit, oc$i sedan
de rekognoscerat temet, vågar jag anhålla $m herr
barons sällskap under mitt besök i detsamma.^
Då naturligtvis ingen hade något att invända
mot denna anordning blef den verkställd. Slupen
lade till emellan ett par klippor, i fullkomligt lä för
den ostliga vinden. Grefven, åtföljd af tveano
soldater med spända gevär, måste först fullgöra sitt
åliggande. Då han aflägsnat sig, frågade. baronen,
om det icke kunde tillåtas damerna att också
mel-följa till tornet. “Vägen är så kort,‘‘ sade han, “och
vi gå derifrån också det lilla stycket hem till
Marienhag/*
Sjöstjerna fann ingen svårighet vid att lemna
sitt bifall. “Min mening var endast,“ sade han, “att
icke trötta damerna, ifall de skulle funnit ett besök
i fyrtornet besvärligt. “
De försäkrade båda motsatsen, och fröken
Na-thalia tilläde: “Det är oss just kärt att vid vår
hemkomst först fa besöka vår helgedom. Kärt skall det
äfven blifva oss att minnas, det vår välgörare och
vän — ni har ju gifvit oss rätt att kalla ér så! —
varit der inne hos oss.“
Sedan. åter ett par soldater landstigit, hjelpte
kapten Sjöstjerna med mycken artighet damerna att
också beträda stranden. Baronen bjöd sin maka armen,
och Sjöstjerna bjöd Nathalia sin.
Under vandringen ditupp, mellan strandens
buskar och klippor, begynte månens strålar att spela på
det höga tornets mur. Med det röda eldskenet på
sin panna stod det i sin hvita skepnad såsom en
vålnad i sommarnatten. Man kunde väl urskilja huru
grefven och den ena soldaten inträdde i tornet, medan
den andra stannade utanföre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
