Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Nu, fröken Nathalia," sade Sjöstjerna fakta, "nu
är likväl afskedsstunden inne. Låt mig nu tacka ,er
för de dyrbara och oförgätliga stunder, jag tillbragt
med er! Minnet af dem skall följa mig under hela
mitt återstående lif. Det afaked, jag måste taga af
er, blir efter all sannolikhet för evigt.41
En skälfning flög igenom den unga flickan. Men
hastigt fattade hon sitt beslut. Hon vände mot
honom sitt uttrycksfulla ansigte, och i det bleka
månskenet sväfvade öfver dess drag ett underba^ vemod.
"Kapten Sjöstjerna," sade hon, "mig har det förefallit
som en underbar skickelse, att jag skulle lära känna
och högakta er. Jag finner mig derföre ega mod att
uppriktigt säga er, huru det skulle vara vår käraste
Önskan, om ni tilläte oss hoppas att få återse er här."
"Fröken Nathalia," sade han, "att återse er, o
huru kärt vore det icke! Jag skulle anse det för mitt
lifs högsta lycka. Men, jag vill bekänna det i denna
stund, ett sådant återseende skulle vara farligt för
mitt lugn. Jag känner, att jag icke bör återse er."
"Ni försmår då uttrycketr af min och mina
föräldrars tacksamhet och vänskap?"
"Ni missförstår mig, fröken Nathalia," sade han.
"Men det må så vara. Ni kan och vill icke förstå mig."
Vid dessa ord kände Sjöstjerna, atfåter en
elektrisk skakning rörde den hand, som hvilade på hans
arm. Nathalia teg en minut. Derefter sade hon,
halfhögt, men med en hastighet, liksom fruktade hon
att öfvergifvas af den beslutsamhet, som ögonblickligt
uppfyllt henne: "Jag förstår er, kapten Sjöstjerna.
Jäg vill icke skrymta! Jag ber er återkomma, jag ber
er om ert löfte att göra det, ty jag vet att ett sådant
skall ni hålla."
Nu ilade genom den starka sjömannens väsende
också en darrning. Hon hade förnummit ord, som
voro afgörande för hans hjertas öde, och han kände
sig intagen liksom af en känsla af häpenhet, d& för
hans medvetande ett ljus uppgick. Efter några ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
