- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
52

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle smärta mig, om ni ans&ge mig böra afsäga mig
hoppet att återse er.“

Baronen visade sig åter förlägen. “Det skulle
vara mig kärt att såsom vän ooh gäst i vårt hus
återse er, herr kapten, “ sade han.

“Välkommen till oss!“ utropade baronessan. “Jag
har fattat för er en tillgifvenhet liksom för en son.
Jag ber er, kom till oss så snart det blir möjligt!“
Sjöstjerna tryckte endast hennes hand till sitt
hjerta och sina läppar.

Tigande fattade derefter Nathalia och han
hvar-andras händer. Deras blickar möttes i månskenet och
med dem sade de hvarandra nog.

Då Sjöstjerna kom ut genom porten, stod
Telepnoff der och tog likaledes afsked, under det han
ut-göt sig i en mängd artigheter. NTen Sjöstjerna hade
bråd tom och ville göra afskedet kort. Likväl grep
honom, i detsamma han ville ila bort, den gamla
fyr-vaktar en i armen.

Stolpe närmade siua åldriga, hårda anletsdrag
nära intill den unge sjömannens och öfverfor med
sina stirrande ögon hans ansigte, liksom hade han
velat pröfva och djupt genomtränga hvarje af dess
drag. Slutligen lade han handen på sina läppar, och
sade: “Härunder hvilar en stor hemlighet. Men en
ed binder min tunga. Sök sjelf ljus, herre; och ni
skall finna det.“

Med dessa ord skyndade den gamle in i tornet.
Sjöstjerna stirrade några ögonblick efter honom, men
begaf sig snart, i spetsen för sina soldater, ned till
stranden. Slupen ilade skyndsamt till sin fregatt, och
då dess befälhafvare åter stod på sitt däck, fylldes
ånyo seglen. Han följde, så nära han kunde inpå
vinden, Dagöns sydliga kust. Småningom gömde sig
fyrtornet, i den mån fregatten kryssade djupare in i
Selesund, mellan dess farliga skär och bankar,
förrädiskt gömda under det lekande månskenets glitter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free