Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad nåmn än min moder befinnes bära, den skall
bekräftas.“
“Kapten Sjöstjerna/* inföll baronen, “det är just
jag, som vill sätta den utom allt tvifvel. Er fars
förhållande till min faster kan visserligen icke gillas.
Men då jag icke tror det hafva varit brottsligt, må
det åtminstone ursäktas, särdeles vid ett hof, der
hjer-tats rätt alltid ansetts mindre helig än konvenansens.“
“Framtiden skall upplysa det, hoppas jag,“
svarade Sjöstjerna. “Jag önskar er lycklig resa, herr
baron. Jag ber er framföra min helsning till — till
— mina gäster på Ulla Fersen.“
De båda vännerna skildes.
Redan tidfgt började detta år höststormarna att
rasa omkring Dagerort. Det väldiga fyrtornet spridde
sitt ledande sken i natt och mörker Öfver böljornas
väg, men allt glesare blefvo de skepp, som behöfde
begagna det. Den vaksamme väktaren försummade
aldrig att i samma ögonblick, som solen gick ned,
låta skenet från fyren uppgå. Såsom vanligt, besökte
den gamle baron Gyldenstubbe nästan dagligen den
ödsliga byggnaden på udden. Men det var en börda
af djup sorg, som nedtryckte honom, alltsedan han,
efter striden emellan Ulla Fersen och Naduckta, af
de frigifna, som fört sina sårade kamrater till lands,
erfor den bedröfliga underrättelsen, att baron Reinhold
icke blott var besegrad och fången, utan också svårt sårad.
Fröken Nathalia följde gerna sin far på hans
vandringar upp till tornet, vid hvilket nu hennes
hjertas mest betydelsefulla minnen voro fastade. Ofta
kastade hon längtansfulla blickar ut öfver
hafsrym-den, och det utgjorde för hengp ett eget nöje att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
