- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
73

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

noga betrakta hvarje förbiilande segel oeh låta den
gamle fyrvaktaren förklara hvad det var för ett. Det
var liksom hon alltid hoppats att få höra de önskade
orden: det är den svenska fregatten. Ju mera det
blef ödsligt på vågen, desto lifligare blefvo hennes
frågor. Men Ulla Fersen visade sig icke för hennes
spejande blickar.

Det var en oktoberdag. Baronen och Nathalia
betraktade huru en storm rasade utåt rymden. Medan
det tjöt och gnisslade kring tornet, fräste vågorna
med ett tungt stönande mot landtudden och stänkte
sitt skum högt upp på stranden. Ute på djupet
slingrade sig de yrande vatteftiassorna så förtvifladt om
hvarandra, att det såg omöjligt ut för något
menni-skoverk att, kunna bestå i de lössläppta elementernas
vilda kamp. Och likväl visade sig långt borta, så
att ögat knappt kunde urskilja den svarta punkten
bland skummet, en seglare, men utan något segel,
drifvande norrut emot finska skären.

"Min far," begynte fröken, "skall icke kriget
åtminstone sluta, sedan årstiden blifvit så sen och
vintern kommer för att kufva både haf och land?"

"Det väntas, att vår ilotta skall begifva sig från
Revel till Cronstadt," svarade baronen. "Den
svenska lärer deremot ämna öfvervintra vid Sveaborg."

"Der blir val då också Ulla Fersen liggande,"
anmärkte Nathalia.

“Du tänker då således åter på henne," sade
baronen missnöjd. "Hon liar gjort oss så mycken olycka,
att vi aldrig kunna glömma det. Huru nära hade
hon icke dödat Reinhold!"

"Elak var väl åtminstone icke kapten Sjöstjernae
afsigt," sade hon. "Det var tvärtom Reinhold, som
mötte och ville hindra honom. Men de hafva ju båda
uppfyllt sin pligt, såsom det anstår hjeltar.
Rein-holds olycka har icke förringat hans tapperhet eller
förnedrat hans ära. Det har ni sjelf sagt, min far.
Han har ju för öfrigt skrifvit, att han är återställd
från sina sår!"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free