- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
77

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Min far,“ återtog Reinhold, “det är ödets lek.
det är krigets lag, som ställt Otto och mig emot
hvarandra. Han har handlat ädelt och värdigt. Jag
har gjort detsamma. Jag måste bekänna, att om en
fläck fästas vid hans börd, så har han med sin själs
adel utplånat den fläcken. “

Nathalia kastade en himmelsk blick på sin bror.
Den gamle endast skakade hufvudet. Derefter
sade han långsamt: “Jag beklagar honom. Men jag
tackar Gud, att vi icke mera behöfva frukta någon
beröring med honom. Ty mitt beslut är fast och
orubbligt: till min familj skall ingen räknas, hvilkens
börd och rätt icke äro helgade af lagen och kyrkan. “
“Det tillhör icke mig att strida med min far,“
sade Reinhold. “Men jag önskar, att detta beslut
icke må vara förhastadt och leda till olyckor."

Baronen kastade en förskräckt blick på sin
dotter. “Nathalia!“ sade han med ångestfullt allvar,
“Nathalia! — Nej, du skall icke draga någon sorg
Öfver din faders gråa hufvud.“

Den unga flickan ryste till vid hans dystra ord.
Men hon upprätade sin gestalt, såg honom med
värdig stolthet i ansigtet och sade belutsamt, medan
en alltmera snölik blekhet utbredde sig öfver hennes
kinder: “Ehuru fritt jag sjelf vill råda öfver mitt
hjerta inför Gud och menniskor, derpå kan min far
tryggt förlita sig: ingen skugga af vanära skall sväfva
Öfver min graf.“

Reinhold fastade på systern blickar, som alltmera
eldades. Han utbredde sina armar och omfamnade
henne: “Min ädla, stolta syster, “ sade han; “den som
eger kraft att försaka för äran, den är också värd
att sjelf bestämma öfver sitt hjerta.“

Den gamle närmade sig dem båda och lindade
sina armar omkring dem: “Jag välsignar er, mina
älskade, ädelsinnade barn! Men nu låtom oss vända
.oss bort från det förflutna och dess mörka skuggor,
till det närvarande och glädjen att åter vara
tillsammans !“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free