- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
92

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

befälhafvaren, åtföljd af några sjösoldater och rodd af
raska matroser, ilade till stranden. Han märkte att
det lyste genom fönstren i den mellersta salen i
fyrtornet, och han slutade deraf, att baronens familj från
Marienhag begifvit sig dit, för att besöka den gamla
byggnaden och kanske njuta det högtidliga skådespelet
af en rasande storm derutanföre.

Helt tyst lade slupen till lands. Sakta begåfvo
sig de oförskräckte äfventyrarne upp på stranden, der
emellanåt ett svagt skimmer af stjernljus, som
framblänkte mellan de sönderriftia skyarne, snarare gaf en
aning om de mötande föremålen, än belyste dem.
Några matta strålar från fyrtornets fönster voro den
bästa ledstjernan.

Hastigt stötte soldaterna på hästar och en vagn.
Den öfverraskade kusken var inom ett ögonblick
ned-ryckt från sitt säte, medan hästarne höllos vid tygeln.

"Tyst!" befallte Sjöstjerna, medan han skyndade
till vagnen. “Är här någon inne?"

"Min Gud! Det är svenska," utropade baronessan.
"Hvem är det som frågar?"

"Det är Sjöstjerna! Jag känner igen hans röst!"
inföll Nathalia. "Huru kommer ni hit, kapten?"

"Tyst, tyst!" sade han. "Jag kommer för att
taga afsked. Jag ville ännu en gång i mitt lif sätta
min fot i land vid Dagerort: derföre har jag på ett
ögonblick gått i land."

"Ack! ni kommer som vår hjelpare och räddare!"
utbrast baronessan.

Hon meddelade honom hastigt hvad som förefallit.

Sjöstjerna besinnade sig några ögonblick.
Derefter sade han beslutsamt: "Vägen till Sverige är
likväl kortare än till Siberien. Ulla Fersen är här,
och skall åter gerna emottaga sina gäster!"

“Vår ädle räddare!" bad baronessan; "men rädda
framför allt min make! Bädda honom! Vi följa honom
hvarthän han än må föras."

"Har ni också beslutat att följa er far, fröken
Nathalia?" frågade han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free