- Project Runeberg -  Samlade svenska historiska noveller / Del 3 /
96

(1875-1879) [MARC] Author: Gustaf Henrik Mellin With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Du kan iok© ljuga, Stolpe/* sade baronen, “du
vill icke ljuga för din välgörare!“

“Ja, baron,“ fortfor den gamle fyrvaktaren, “jag
har hatat er, men jag har ock älskat er. Nu må ni
veta det. Då ni så plötsligt bortförde min herres
fru, der ni öfverraskade henne på hofvet, så att hon
icke ens fick taga afsked af maka och barn, då
fattade jag hat till er. Men då ni upptog mig från det
drifvande vraket i en slup och tillät mig att
medtaga min herres lik, som ni lät jordfasta, medan jag
låg sjuk och sanslös; då ni, sedan jag blef återställd,
gaf mig tjensten i detta tom: då lärde jag att
högakta och älska er. Väl har jag också hört, att min
herres olyckliga maka bott här i tornet och att hon
störtat sig genom ett fönster och omkommit; men jag
har icke sett det. Det skulle då skett under min
sanslöshet och sjukdom. Hvad jag vet, det är, att
man visat mig hennes graf, äfvensom min herres; och
att det hvarken gagnade till något eller var enligt
med min pligt att bryta eden åt min sanslösa herre,
det kände jag.“

“Ja,“ utbrast baronen, “sanslös måste han varit,
då han fordrade af dig en sådan ed. Utan den skulle
i sanning mitt lif varit befriadt från m&ngen dyster
och sorgfull stund.“

“Om så är, baron, att ni haft sorg, feå var den
ett billigt straff för er hårdhet emot er syster.“

Sjöstjerna, ehuru mäktiga känslor stormade génom
hans inre, afhörde tigande den gamles ord.
Slutligen räckte han honom sin hand. “Men hvem är
du, gamle,“ sade han, “du som skänkt mig det ljus
jag sökt? Du har befriat mig från mitt största
bekymmer. “

Den gamles ögon strålade. “Har jag det, unga
herre ?“ utbrast han. “Har jag gjort min herres son
en glädje? Då har jag ej förgäfves lefvat dessa tjugu
åren på denna ödsliga udde, oeh då dör jag med glädje.
Se här, herre,“ sade han ; “här äro er faders papper.“
Han framdrog ur barmen en plånbok af lädej och
räckte den åt Sjöstjerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:46:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ghmsshn/3/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free