Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med darrande hand emottog denne gåfvan och
öppnade den. Innti fanns en mindre plånbok,
broderad med namn och vapen. Herrarne igenkände
dessa tillhörande de båda makarna. Ett hastigt
ögonkast på papperen öfvertygade dem också, att de
inne-höllo tillräckliga och lagliga bevis, att fröken Ulrika
Fersen i ett år varit öfverste Adolf Sjöstjernas maka,
då deras son Otto föddes i Petersburg och döptes i
den svenska församlingen derstädes.
Den gamle baronen utbredde hastigt sina armar,
tårar störtade ur hans ögon och han omfamnade Otto,
i det han utbrast: “O du min olyckliga, älskade
systers son! Låt mig få trycka dig till mitt hjerta, till
ett fadershjerta, som nu får älska dig så, som det
förut önskat!“
Djupt rörd besvarade ynglingen hans omfamning,
och vände sig derefter till Stolpe: “Men hvem är
då du, min fars gamle vän och tjenare ?“
“Jag är svensk,“ svarade den gamle. “Jag följde
i flera år öfverste Sjöstjerna på hans resor, och efter
hans död kunde jag icke flytta ifrån grannskapet af
hans gr af. — Men farväl, unga herre! Mitt gamla
hjerta hoppade af glädje de båda gånger jag sett er
sköna fregatt. Den måste också nu icke vara långt
borta, eftersom ni är här. Har elden från min fyr
lyst er i denna stormiga natt, så dör jag nu med
dubbel glädje."
“Ja, ljuset från denna fyr har ledt mig och
hela svenska flottan,“ yttrade Sjöstjerna. “Hade den
icke lyst oss, så hade vi troligen stött på, emedan
▼i då skulle sökt den längre i söder. “
Då upprätade den gamle hastigt sin gestalt, och
ett underbart leende framträngde på de marmorhårda
dragen. Han slog den unga sjöofficeren kraftfullt på
axeln och utbrast: “Herre, då har jag på mina gamla
dagar likväl gjort mitt fädernesland en hederlig tjenst,
och den må vara min sista i lifvet.“
“Välan,“ sade Sjöstjerna, “följ mig nu på min
fregatt! Jag har hört hela förhållandet med grefvens
anslag. “ — En skarp och föraktfull blick flög till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
